Ledare: Att göra ingenting
Det vore befriande om politikerna någon gång vågade avstå från att ingripa.
INTE FÖR POLITIKER. Prislapparnas vara eller inte vara i skyltfönstren bör butiksägarna få råda över.
Foto: Hasse Holmberg/Scanpix
Detta är en ledare. Artikeln uttrycker tidningens opinionsbildande linje. Norrbottens-Kurirens politiska etikett är oberoende moderat.
säkert bli lång. Om politikerna fick samma uppgift skulle listan bli ännu längre. Det är helt enkelt inte särskilt svårt att hitta saker som, till en början, framstår som både rätta och rimliga att det offentliga gör eller lägger sig i. För politiker är det allra lättast att falla offer för tron att det mesta kan göras bättre med lite politik. Och deras självförtroende har vuxit i takt med den offentliga apparaten. Denna politikens självsäkerhet korsar partilinjerna. Även de borgerliga har svårt att inte drabbas av reglerings- och ingreppsiver när de väl får makten. Man vill ju framstå som handlingskraftig, och vilken kraftfullare politisk handling finns än att införa en ny regel? Klåfingrighet har blivit en svensk, blocköverskridande politisk tradition. Trots att eftertanke och erfarenhet ofta gör att bedömningen efter ett tag blir en annan än den ursprungliga. Små reformer eller ingrepp från statens sida, som till en början såg bra - eller i alla fall helt harmlösa - ut, kan i längden visa sig få negativa effekter, och sammantagna ställa till med en hel del oreda. Ett bra exempel på hur dåligt det kan bli är området företagande. Med tiden har många små - varav flera säkert i all välmening - införda regleringar förvandlat företagande till en snårig affär, som många räds att alls ge sig in i. Prisinformationslagen, som trädde i kraft under Bildt-regeringen 1991, är en typisk sådan reglering. Lagen motiverades med att underlätta för konsumenterna. En effekt av lagen är att det idag finns krav på att butiker ska sätta ut priser på sina varor i skyltfönstren. I en undersökning som Kuriren gjort bland några av Bodens butiker visar det
sig att över hälften i detta fall ändå inte prismärker sina skyltade varor. "Slarv, stress och okunskap" skylls det på. Men Johan Sundberg, konsumentvägledare i Luleå, tror att det rör sig om en medveten underlåtenhet. I sådana fall en fullt förståelig form av civilt motstånd. Som en av butiksinnehavarna påpekar är prismärkning i skyltfönster något man borde få bestämma över själv. En del butiker skyltar gärna med sina priser, andra vill locka in kunderna först; inget konstigt med det. Valet borde ligga hos butiksägaren, hur jobbigt det än kan bli för den stackars aningslöse konsument som råkar traska in i "fel" affär. Förutom att alla dessa regler kostar tid och pengar att leva upp till, finns det alltså ett starkt principiellt skäl att hålla igen på regleringsivern; den kostar även i frihet. I små steg beskärs och begränsas våra val och vårt eget utrymme av alla
dessa små pålagor. Och så lär det fortsätta, till dess att politikerna vågar stå upp och konstatera att även om något kan, så bör det ändå inte göras.