LEDARE: Ledare: Arbetslinjen för alla

När stad kontra landsbygd diskuterades i torsdagens avsnitt av SVT:s Debatt blev inte mycket vettigt sagt. Syftet med programmet är ju främst att skapa största möjliga motsättningar, som ofta utmynnar i rena skrikfesten. I det sammanhanget kändes infrastrukturminister Åsa Torstenssons resonliga vädjan till alla att "sluta skapa konflikter mellan land och stad", välkommen. Som god centerpartist är det naturligtvis en självklarhet för henne att försvara hela Sveriges rätt att leva. Bakom denna floskel döljer sig dock en något mer komplex verklighet. Många ungdomar flyr små samhällen i glesbefolkade områden. Det är bara att läsa de återkommande larmande rubrikerna i Kuriren om utflyttningen. Med åldrande befolkning och krympande arbetskraft ökar så belastningen på de kommuner som redan har svårt att få ekonomin att gå ihop. Ibland leder det till en desperat jakt på den stora lösningen och mindre genomtänkta satsningar på orealistiska projekt. En annan effekt är fixering vid statsbidrag och hjälp utifrån, vilket kan medföra både passivitet och paranoia ("Stockholm tar ändå allt"). Även i storstäderna växer kraven på större del av den statliga mannan, i form av exempelvis infrastrukturprojekt. "Varför ska vi hålla landsbygden under armarna", undrar man där; "Folk får väl flytta". En av dem som undrar är Anders Källström. Han har som VD för västsvenska handelskammaren retat upp glesbygdsbor genom att uppmana regeringen att sluta satsa där få människor bor, ett budskap han upprepade i torsdagens Debatt. Han har en poäng. För ett fungerande samhälle krävs en viss mängd människor. Det är dessutom orimligt att oavsett var man befinner sig förvänta sig apotek, sjukhus och bensinmack runt hörnet. Den som bosätter sig på landet får helt enkelt betala för fördelar som avskildhet och ren luft med nackdelar som längre avstånd. Samtidigt är, som Åsa Torstensson poängterade, svenskt näringsliv av flera skäl utspritt över landet. Den som tror att allt kan produceras i Stockholm har helt enkelt inte koll på hur svensk ekonomi fungerar. Och vill man ha folk till produktionen krävs även viss tillgång till samhällsservice, viss nivå på infrastrukturen och så vidare. Förutom det borde folk i storstäderna kanske vara lite varsammare med flyttuppmaningarna. Dels medför inflyttning även problem. Dels är flyttbenägenheten hos stadsborna inte heller alltid så stor. Hur många urstockholmare är egentligen beredda att röra sig norrut? Att folk flyttar dit jobben finns är dock en nödvändig del av samhällsomvandlingen. Och med de hårdare a-kasseregler som regeringen infört, om krav på aktivt arbetssökande i hela landet för rätt till ersättning, inskärps nu att det inte är någon rättighet att bo i glesbygden - eller i storstaden. Hela Sverige ska leva - men inte på bidrag.

Ledare: Ledare: Arbetslinjen för alla

Plikten att flytta dit jobben finns gäller i både stad och glesbygd.