Tänk dig att du är en munk i ett kloster år 1454. Bortse från att gatorna är fulla med avfall, maten är lätt rutten och att medellivslängden inte är längre än runt 30 år. Som bokkopierare har du ett behagligt liv att se framemot. Ett lysande karriärval skulle man kunna tycka.
Ett år senare ändrades plötsligt världen. Johannes Gutenberg, boktryckarkonstens europeiska fader, kom med boktryckarkonsten. En tryckare göra lika mycket på en dag som en handkopierare kunde göra på ett år.
Arbetsmarknaden och världen förändras. När politiken, oavsett partifärg, försöker fastställa vad landet ska satsa på är det tämligen säkert att de missbedömer grovt. Vi lever i en tid av ekonomisk turbulens där teknik förändras och gamla jobb försvinner. Om en politiker säger att denna vill "rädda" de gamla jobben, ta dennes valsedel och stoppa dem i öronen istället för valurnan.
De som gick runt och tände gaslyktor i våra städer blev arbetslösa när elektriciteten kom. Droskförarna konkurrerades ut av bilen. Det är givetvis synd om bokkopierarna, gaslyktetändarna och droskförarna som förlorar jobben.
Saknar vi dem? Nej inte en sekund och om de av en olycklig anledning skulle finnas kvar hade våra liv varit betydligt sämre.
Då som nu fanns det intressegrupper som ville "rädda" jobben. Med "rädda jobben" avses att frysa tiden och inte utvecklas.
Ett exempel på när politiken försökte rädda jobben var under Varvskrisen på 1970-talet. Staten betalade miljarder för produktion av båtar som ingen köpte. Båtarna fick ligga och rosta i norska fjordar. Pengar i sjön helt enkelt. Jobben behölls tillfälligt men på längre sikt var det ohållbart och varven lades ner.
Det hade förmodligen varit mer ekonomiskt effektivt att ge alla anställda ett par miljoner för att inte arbeta.
När pengar läggs på att bevara ett jobb tas dessa pengar någon annanstans ifrån. Från fungerande företag vilket innebär att jobb försvinner till det sjunkande skeppet som båtbyggarbranschen var.
Stefan Löven, nu partiledare (S), hade inte lärt sig varvskrisläxan när Saab gick till företagshimlen. Han ville ge skattepengar för att rädda jobben. Om man betalade dessa jobb med skattepengar skulle man tydligen få in skattepengar när de skickade tillbaka en del av det de fick. De ekonomiska teorierna var något grumliga.
Företag kommer och går. Svenska Facit är ett exempel på det. Konkurrenternas digitala räknemaskiner utgjorde några få procent av marknaden 1967, fem år senare var de helt dominanta. Amerikanska Kodak förändrade sig inte och nyligen ansökte de om konkursskydd. De anställda på Nokia springer mot räddningsflotten och slutet för den 147-åriga mobiltelefontillverkaren är inte en omöjlighet.
För 25 år sedan var tanken att man i fickan skulle kunna gå omkring med en apparat som innehåller alla världens kartor, radiostationer, tv och kommunikationsmöjligheter gratis med alla världens länder en overklig tanke. Lika märkligt var förmodligen påståendet år 1454 att en arbetare skulle kunna göra en hel bok på en dag.
Var världen går är omöjlig att förutsäga och politiken bör inte försöka gissa på vad som komma skall eller rädda det som en gång var. Det politiken bör tillämpa är det bästa som har kommit från Frankrike efter baguetten; Laissez-faire - låt ske.