Ledare: Arbete eller a-kassa

Förvärras lågkonjunkturen kommer debatten att handla allt mindre om arbete och allt mer om arbetslöshet.

STRIDEN KAN BÖRJA. Gårdagens debatt visar att både Fredrik Reinfeldt (m) och Mona Sahlin (s) helst vill prata jobb.

STRIDEN KAN BÖRJA. Gårdagens debatt visar att både Fredrik Reinfeldt (m) och Mona Sahlin (s) helst vill prata jobb.

Foto: HENRIK MONTGOMERY/Scanpix

Politik2008-10-16 06:00
Detta är en ledare. Artikeln uttrycker tidningens opinionsbildande linje. Norrbottens-Kurirens politiska etikett är oberoende moderat.
Det skulle bli en supervecka för Mona Sahlin (s). Flera debatter mot Fredrik Reinfeldt (m) och alliansen, där Sahlin skulle visa upp sig som en stark ledare för ett sammansvetsat rödgrönt gäng. I stället blev det utspel, dementier, allmän förvirring - och så fick oppositionen en ny splittringsdebatt på halsen. Det var som en inbjudan till att bli påhoppad, när Mona Sahlin i sitt inledningsanförande under gårdagens partiledardebatt i riksdagen sade att "politikens uppgift är att vara tydlig i kristider". Alliansen försatt heller inte chansen att påminna motståndarna, och tittarna, om den nya situation som uppstått i svensk politik: borgerligheten står för det tydliga regeringsalternativet. "Rödgrön röra är ett understatement", sade Jan Björklund (fp), för dagen mest på hugget av de fyra alliansledarna, samtliga debattglada och välkoordinerade. Björklund hade tydligen även fått den särskilda uppgiften att utmåla Maria Wetterstrand (mp) som bilismens fiende nummer ett, vilket han klarade bra. Miljöpartiets språkrör utmärkte sig överhuvudtaget med sitt klimatsnack, då alla andra mest pratade jobb, jobb, jobb. Det börjar bli tydligt att det är kring arbetsmarknaden som huvudbataljen mellan blocken är tänkt att stå även i nästa val. Det kan bli en tuff strid för alliansen. Fredrik Reinfeldt hade helt rätt när han i går påpekade att regeringen inte kan göra mycket för att påverka konjunkturen. Det man kan göra är att förbättra förutsättningarna för att nya jobb ska skapas, oavsett konjunkturläge. Men förvärras lågkonjunkturen kommer debatten att handla allt mindre om arbete och allt mer om arbetslöshet. Då är det inte säkert att tydligheten i alliansens politik blir en hjälp, den kan snarare bli en black om foten. Många kan ställa upp på arbetslinjen i princip: att det är rättvist att det ska löna sig att förvärvsarbeta jämfört med att leva på olika offentliga ersättningar. Men när varslen om uppsägningar börjar strömma in inser folk vad principen innebär i praktiken: en sänkt levnadsstandard vid arbetslöshet. Och då kommer stridsropen om "orättvisor" och "ökade klyftor". I ett sådant debattklimat stortrivs socialdemokraterna. Inte för inte är Mona Sahlins nya favoritreplik till försvar mot alliansen: "Ni för en tydlig politik, tydlig och orättvis". Då kan det spela mindre roll att regeringens politik ger bättre förutsättningar för de arbetslösa att hitta ett nytt jobb på sikt. En sänkt a-kassa märks ju direkt i plånboken från första dagen i arbetslöshet. Men även för de rödgröna kan situationen bli tuff om/när deras regeringsalternativ klarnar. Vad händer med jobben om miljöpartiet tar kommandot över energipolitiken, och Lars Ohly kompromissar till sig några extra skattehöjningar? Sådana funderingar kan driva socialdemokratiska väljare i armarna på alliansen.