Nu har det gått fullständigt spinn i regionfrågan. I valrörelsen 2010 var Moderaterna och Folkpartiet och Centerpartiet mycket tydliga med att man var emot en storregion.
Nu, ett år efter valet har allianspartierna plötsligt ändrat sig. Eller i alla fall har gruppledarna i landstinget - Mattias Karlsson (M), Jens Sundström (FP) och Stefan Tornberg (C) - gjort det: De vill att Norrbotten ska ingå i en storregion tillsammans med Västerbotten.
Så mycket för allt tjusigt snack om "underifrånperspektiv" och "folklig förankring", alltså.
Anledningen till kovändningen är visst att regeringens utredare Mats Sjöstrand väntas föreslå en annan länsindelning med färre antal län.
"Att vi skulle ha två landsting inom det nya länet är helt vansinnigt", sa Moderaternas gruppledare Mattias Karlsson på en presskonferens i går.
Jag har väldigt svårt att förstå varför det skulle vara hela världen om den statliga förvaltningen har andra gränser än den regionala. Sedan är det väl inte bombsäkert att en majoritet av riksdagens ledamöter tycker att utredarens förslag är bra? Mats Sjöstrand är faktiskt bara utredare - ingen allsmäktig härskare.
"En glädjens dag", svarade landstingsrådet Kent Ögren (S), han som investerat hela sin politiska prestige i frågan om storregioner.
Tyvärr är det nog inte särskilt många i länet som delar glädjen. Gång på gång ger nämligen mätningarna uttryck för samma sak. Norrbottningarna är helt ointresserade av storregion. Till skillnad mot politikerna är de antagligen fullt upptagna av verkliga problem, som grundar sig i vardagliga ting och inte i någon utopi. Och varför skulle norrbottningarna vilja ha längre avstånd till makten än vad de redan har i dag?
Nej, storregionprojektet är en skrivbordsprodukt från början till slut, som bygger på idén om att politiker kan skapa effektivitet, tillväxt och en välfungerande sjukvård genom att dra några streck på en karta. Rena planekonomin.
Norrbotten sammanslaget med Västerbotten skulle till ytan bli en gigantisk region. Enligt landstinget i Västernorrlands beslut har dessutom kommunerna
Örnsköldsvik, Sollefteå och Kramfors möjlighet att ansluta sig till en nordlig region med centrum i Umeå. Det skulle ge oss en jättekoloss från Kiruna i norr till Kramfors i söder.
Varför skulle två hopsatta avfolknings- och högskattelän egentligen vara lättare att hantera än ett?
Större är inte alltid bättre. Titta bara på Danmark: 2007 avskaffades de 14 landstingen till förmån för fem storregioner med motiveringen att det skulle leda till effektivare och bättre sjukvård för alla. Men resultatet blev det rakt motsatta: Danskarnas liv och hälsa blev än mer beroende av regiontillhörighet och enskilda politikers beslut.
Nu säger jag inte att det saknas fördelar för politikerna. För visst låter det lite tjusigare att ingå i ett stort REGIONPARLAMENT än att sitta och uggla på ett unket landstingsfullmäktige?
Min gissning är dessutom att det kommer att vara både enklare och bekvämare att lägga ner sjukhus och vårdcentraler i Norrbotten från det nya kolonialhögkvarteret i Umeå än att göra det från landstingshuset i Luleå.
Förresten så är Gotland, med 57.000 invånare och en landareal marginellt större än Arjeplogs kommun, en egen region.