Riksdagens sista partiledardebatt blev som väntat en drabbning som kretsade kring vilka som framstår som mest trovärdigt regeringsalternativ. Lika väntat var att den matchen vanns på walk-over av regeringen.
Det rödgröna alternativet upplöstes efter valet 2010. Det existerar i dag inget samarbete mellan S, MP och V, även om det ibland ser ut så när medierna rapporterar resultaten från opinionsmätningar. När Vänsterledaren Jonas Sjöstedt sade att Sverige behöver en ”rödgrön regering” spillde statsminister Fredrik Reinfeldt därför ingen tid.
”Det finns inte en siffra att räkna på, inte ett löfte att följa upp, det finns ingenting, bara prat, tomma ord”, sade moderatledaren.
Socialdemokraternas gruppledare i riksdagen Mikael Damberg duckade, precis som partiledare Stefan Löfven hittills har gjort, för all debatt om regeringsalternativ. Det var nog klokt. Men den strategin håller inte hur länge som helst. Väljarna har rätt att i god tid före valet kräva besked i regeringsfrågan.
I stället gick Damberg till hårt angrepp mot de åtgärder regeringen vidtagit för att förbättra arbetsmarknaden och öka tillväxten i ekonomin.
Problemet är att han talade väldigt lite om innehållet i hans eget partis politik: Dubblerade arbetsgivaravgifter för unga. Införande av den för landsbygden skadliga kilometerskatten. Höjd bolagsskatt. Minskat rut-avdrag. Höjd restaurangmoms.
Socialdemokraterna föreslår sammanlagt skattehöjningar på 30 miljarder kronor. Pengar som i huvudsak ska användas till utbyggnad av bidragssystemen. Ökade skatter och pålagor för företagen som anställer människor – mer pengar till de som inte arbetar. Det är tydligen modellen för partiet som slagit fast att Sverige ska ha EU:s lägsta arbetslöshet 2020 ...
Socialdemokraterna försöker vinna nästa val genom att inte konkretisera och precisera sin politik. Alliansen borde svara genom att fylla sina visioner med så mycket handfast innehåll som möjligt. Lägger regeringen fram fler konkreta förslag kommer oppositionens politik nämligen att framstå ännu tunnare och mer genomskinlig än vad den redan gör.
Som Fredrik Reinfeldt påpekade i ett replikskifte så är 200.000 fler sysselsatta i dag än innan alliansen tog över. 2006 fanns det 555.000 förtidspensionärer i Sverige medan dagens antal är nere på drygt 370.000. Det låter kanske varken roligt eller spännande men Alliansen bör hålla fast vid de grundläggande delarna i sin politik för fler jobb: Ökade ekonomiska incitament för att arbeta och anställa. Särskilda satsningar för att få unga i arbete. Aktiva åtgärder för att förhindra långtidsarbetslöshet. Utanförskapet kommer att växa om Socialdemokraterna, och deras eventuella samarbetspartners, återskapar tvåtredjedelssamhället, där en stor del av befolkningen göms utanför arbetsmarknaden.
Regeringen ska rakryggat stå upp för den ansvarfulla politik som förts, och lett till att Sverige klarat sig bättre än andra länder genom krisen. Men man bör tydligare än i dag peka ut en färdriktning för framtiden. Det räcker inte bara att berätta om hur illa allt var innan 2006.