Ledare: Än finns det hopp

Förseningen av försvarsbeslutet kan både gynna och missgynna fortsatt militär närvaro i Norrbotten.

Politik2008-09-11 06:00
Detta är en ledare. Artikeln uttrycker tidningens opinionsbildande linje. Norrbottens-Kurirens politiska etikett är oberoende moderat.
Regeringens beslut att senarelägga sin proposition om försvarets inriktning välkomnas av många. Också i norrbottniska led väcker förseningen nytt hopp. Lars Jäderblom, chef för flygflottiljen i Luleå, tror att mer tid kan få försvarsmakten att hitta en bra lösning för flygvapnet, det vill säga en som innebär att F 21 blir kvar. Moderata riksdagsledamoten Krister Hammarbergh anser att det nya säkerhetspolitiska läget gynnar de militära verksamheterna i Norrbotten. Så gör även Luleås kommunalråd Karl Petersen (s). Och Jerry Johansson (s), kommunalråd i Arvidsjaur, gör analysen att regeringen nu insett att försvarsmaktens tidigare inlämnade planeringsunderlag, enligt vilket jägarbataljonen skulle försvinna från orten, helt enkelt inte håller. Ingen vet dock - som vanligt - något med säkerhet. Försvarsminister Sten Tolgfors (m) säger att händelserna i Georgien måste analyseras innan något försvarsbeslut kan tas. Svepskäl, anser oppositionen, i form av socialdemokraterna och miljöpartiet, och beskyller Sten Tolgfors och regeringen för handlingsförlamning. Georgien finns redan med i tidigare analyser, säger de. Helt klart är att Georgien-kriget ökat den försvarspolitiska turbulens som även dragit in i alliansen. Liksom i FRA-frågan hade regeringen säkerligen inte räknat med att omstöpningen av försvaret skulle skapa en så stor debatt. Därför är det inte konstigt att man nu vill köpa lite tid till taktiserande, förhandling och eftertanke. Att ändra inriktning på försvarsreformerna är dock inte aktuellt. Alla de som drömmer om någon slags (åter)upprustning till forna dagars försvar, och nu hoppas på en omvändning i försvarspolitiken, hoppas därmed sannolikt förgäves. Sten Tolgfors har, tack och lov, tydligt deklarerat att händelserna i Georgien visar att svensk försvarspolitik är på rätt väg; försvaret måste bli snabbare, flexiblare och mer tillgängligt. Förändringsprocessen kommer därför antagligen snarare att öka i takt. Vilket kan ställa de norrbottniska förhoppningarna helt på huvudet, om omstruktureringen av försvaret och nedläggningen av förband sker snabbare och blir mer genom-gripande än väntat. Även om den militära närvaron i Norrbotten består blir det antagligen med förändrade förutsättningar. Exempelvis finns det ett förslag framtaget om att centralisera all flygvapnets värnpliktsutbildning till Linköping, vilket naturligtvis påverkar verksamheten vid F 21. Fram till början av nästa år finns hur som helst inte mycket mer att göra än att leva på hoppet. Blir slutresultatet ett bättre försvarsbeslut kan det vara värt lite ytterligare väntan. Samtidigt är det beklagligt att försvarsområdet, där förvirringen länge varit så stor, får fortsätta dras med osäkerhet.