Favoriträtten var lammfilé med stekt potatis och han älskade att vara med sin familj. Han hade tandläkarskräck och var djupt okunnig när det gällde att fixa praktiska saker i hemmet. Skostorleken var 42. Det förstår väl alla att det är Olof Palme jag pratar om?
Bilden av Palme har länge varit påfallande endimensionell i svensk debatt. Vänsterideologer brukar framställa honom som en slags övermänniska - intelligent, idealistisk och retoriskt skicklig. Opinionsbildare på högerkanten påtalar å andra sidan ofta hur Palme gullade med diktaturer, ägnade sig åt åsiktsregistrering, drev på för löntagarfonder och betedde sig hänsynslöst mot politiska motståndare.
Ingen av framställningarna är fel. Men den svartvita bilden behöver kompletteras. Efter det ouppklarade mordet förvandlades Palme till en mytologisk figur och än i dag, 27 år senare, har han ännu inte återfått mänskliga proportioner.
Sist av alla (det känns i alla fall så) har jag till slut sett Kristina Lindströms och Maud Nycanders tredelade dokumentärserie om Olof Palme. Det är ett intressant och välgjort porträtt som förhoppningsvis kan hjälpa till att avdramatisera svenskarnas förhållande till Olof Palme.
Palme var varken djävul eller ängel. I filmen, som ändå i huvudsak ger en positiv framställning, tecknas i stället bilden av en dubbelnatur. En människa med fel och brister.
Olof Palme var både politiker och familjefar, antikommunist och USA-kritiker, fredsambassadör och försvarsförespråkare. Ord och handling hängde inte alltid ihop. På gott och ont.
Under striden om löntagarfonderna kallade landets statsminister Olof Palme näringslivets opinionsbildare för "hatets och illviljans kolportörer". När tankarna på privata alternativ inom barnomsorgen lanserades varnade han för "Kentucky fried children". Det är extrema ståndpunkter som inte har mycket gemensamt med den mer pragmatiska och verklighetsförankrade form av socialdemokrati som präglade Tage Erlander och Göran Persson - och som i dag återlanserats av Stefan Löfven.
Olof Palme var både karismatisk och intelligent. Men hans politik lade också grunden för den ekonomiska krisen på 1990-talet. Striden om löntagarfonderna visar också att han i själva verket inte alltid trodde på den politik han genomförde.
Filmens största förtjänst är utan tvekan det rika källmaterialet där intervjuer, tv-bilder och inte minst privata sekvenserna från familjens egna super-8-filmer blandas friskt. Trots att han är en av våra mest omdebatterade män har det tidigare funnits lite berättat om Palme som person.
Varför satte stora delar av svenska folket sin tilltro till honom? Hur kunde han behålla makten så länge trots trots att många insåg att hans politik ledde till stora ekonomiska problem? Palmes personlighet och privatliv hade också betydelse för hans gärningar och konfrontativa stil.
Debattklimatet har blivit öppnare sedan Palmes dagar. Sverige har blivit ett liberalare och bättre land. Men dokumentärserien gör både Palme och den tid han verkade i mer begriplig.