På senare år har landsbygden på ett annat sätt tagit plats i debatten. Detta bland annat som en följd av de politiskt allt större klyftorna mellan stad och land. Urbanisering, miljöpolitik och internationellt pressade landsbygdsnäringar i kombination med ökade välfärdskostnader har satt hårt tryck på landsbygdskommunerna.
Många av de allmänpolitiska trenderna har drabbat landsbygden hårt. Försämrad offentlig service och minskad polisiär närvaro. Ökad reglering av gröna näringar, utmanad äganderätt och höjda transportskatter. På senare tid har förutom bränsleskatten också flygskatten och åtstramningen av reseavdraget väckt debatt.
Detta har fått många partier att inse behovet av främjande åtgärder för landsbygden. Tyvärr har det oftast handlat om tillfälliga krisåtgärder i form av statliga stöd snarare än strukturella förändringar. Det har varit Norrlandsstöd, lanthandlarstöd och utlokalisering av vissa myndigheter. Nu senast tillfälligt höjd återbetalning av dieselskatten och krisstöd till lantbruket efter torkan. Dessa åtgärder är gjorda med goda intentioner och kan göra skillnad på sina håll, men ett långsiktigt recept för en levande landsbygd är det inte. Därtill behövs större reformer.
En ansats till en sådan större förändring gjordes av Centerpartiet när de i Almedalen presenterade sitt förslag om ett höjt grundavdrag för landsbygden. Detta skulle innebära skattesänkningar för 1,2 miljoner människor i ”Stödområde A och B”, vilket inkluderar i princip hela Norrbotten och övriga Norrland, med undantag för vissa tätorter. Detta motiveras med att folk på lands- och glesbygden ofta betalar mer i skatt samtidigt som de får sämre service i utbyte. Sänkt skatt skulle kunna öka attraktiviteten för kommuner som lider av långa avstånd, kompetensbrist och åldrande befolkning, även om det går att ifrågasätta om metoden är lämplig. Kritiker menar att det är bättre att rikta skatteavdragen mot arbete och att det generellt inte är bra med ett spretigt skattesystem.
Ambitionen att stärka investeringarna på landsbygden, snarare än att dela ut tillfälliga stöd, är dock bra. Ska landsbygden leva av egen kraft behövs mer frihet och företagsamhet. Ska investeringarna ta fart på riktigt skulle det dock också behövas ett reformerat strandskydd, uppslutning kring den privata brukanderätten och ett stopp för transportskattehöjningarna. Inte minst krävs en genomtänkt politik där miljö- och landsbygdssatsningar inte motverkar varandra.