Detta är en ledare. Artikeln uttrycker tidningens opinionsbildande linje. Norrbottens-Kurirens politiska etikett är oberoende moderat.
Gammelskogar öppnas för avverkning, utropar Greenpeace föga oväntat sedan kategoriseringen av Sveaskogs marker i Norrbotten och Västerbotten presenterades i går. Sveaskog äger ungefär hälften av alla skogar i Norrbotten.<br>Det låter som rena skövlingen, men i stället handlar det om att ännu mer skogsmark skyddas på ett eller annat sätt. Dock inte alla de 183.000 hektar som har bedömts av länsstyrelserna i de båda länen, Sveaskog och Naturvårdsverket.<br>Hövdingen kritisk<br>Dessutom är det viktigt att komma ihåg att den kategorisering som skett inte ska jämställas med något beslut. Länsstyrelsen med landshövding Per-Ola Eriksson i spetsen lär inte utan vidare svälja de 168 naturreservat på totalt 36.700 hektar som tagits upp. Och det är ju länsstyrelsen som bestämmer vad som ska klassas som naturreservat. Inte Sveaskog och Naturvårdsverket.<br>I vintras blev det också viss uppståndelse sedan Per-Ola Eriksson i ett yttrande till Naturvårdsverket framfört oro för effekterna av ytterligare skogsskydd. Att göra ytterligare avsättningar som naturreservat och ekoparker var något som inte tilltalade honom medan miljöavdelningen vid länsstyrelsen var av en annan uppfattning.<br>Naturvårdsföreningen gick i taket och talade om kortslutning. Man påstod att Per-Ola Eriksson drev en personlig linje i strid mot de nationella beslut som han är anställd att genomföra.<br>Olika intressen står mot varandra i de här frågorna. Men i ett län som Norrbotten går det inte att bortse från skogsindustrins stora betydelse. Det går inte att slappt avsätta produktiv skogsmark i stor omfattning utan att ta hänsyn till jobb och ekonomi. Även om det finns intressen som jobbar i den riktningen.<br>Svårt leva på barrdoft<br>Förhoppningsvis står Per-Ola Eriksson på sig i den här frågan även om han får Greenpeace och Naturskyddsföreningen på halsen. Men deras mål är helt andra än att se till att länet har en produktiv skogsmark ur vilken man kan ta den råvara som är nödvändig. Det går ju inte bara att leva på barrdoft och naturturism i Norrbotten.<br>Strid om områden<br>I Norrbotten handlar kategoriseringen om 124.000 hektar plus 29.000 hektar ännu inte färdigutredda områden. Främst ett 20-tal områden kan de bli strid om. De 13.700 hektar som ska hanteras enligt Sveaskogs miljöpolicy. Där finns en frivillighet som miljöorganisationer lär slå ner på trots att det handlar om delar som inte har så höga naturvärden. Och i de 106 områden på 28.700 hektar som faller inom vad som kallas ?större hänsynsområden? så finns en passus om att det kan bli omprövningar om man får nya kunskaper framöver. Även vissas delar i ekoparker avverkas.<br>Ganska svagt stöd<br>I det här sammanhanget kan det vara på sin plats att påminna om striden vid berget Sörfligget i fjol vinter. En Sifo-mätning visade då att 63 procent av 1.000 tillfrågade norrbottningar tyckte att det var fel av fältbiologerna och ett par familjer att hindra avverkningen med en olaglig aktion. 20 procent hade motsatt uppfattning.<br>Litet stöd<br>Det finns alltså anledning att komma ihåg att de som tar strid i de här sammanhangen har ett relativt litet stöd. De flesta inser ändå vikten av att skogsindustrin fungerar och får den råvara som behövs. Och alla gammelskogar går ju inte att bevara för andra intressen. I Norrbotten borde inte bristen på träd vara något överhängande problem ?<br>Jag såg förresten en undersökning häromveckan enligt vilken fler norrbottningar blivit positiva till naturreservat efter ?Naturreservatens år? i fjol. Men åtta av tio tror att det finns 50 naturreservat i länet, inte 170 ? Och kunskapen om vad man får göra i dem är också utbredd.<br>
