Krönika: Valannonser vidgar (s)pricka
Foto: Ulrika Isaksson
Detta är en ledare. Artikeln uttrycker tidningens opinionsbildande linje. Norrbottens-Kurirens politiska etikett är oberoende moderat.
kritisera i stället för att driva
frågor av vikt för framtiden och för vår kommun". Därför är jag väl inte heller helt förvånad över att det, enligt NSD, har blivit full fight kring några lokala valannonser från valspurten. Man är oeniga om vem som skulle betala dem,
något som har lett till att kassören Gunnel Kangas Högberg tvingats att lämna
posten. Hon betalade ändå
Sören Häggroth, gamle riksdagsmannen som för en tid sedan misstänktes för trolöshet mot huvudman som Folkets Hus-föreståndare, hade hand om annonser och annan utåtriktad verksamhet under valrörelsen. Tydligen gick han i spinn dagarna före valdagen och var orolig för valresultatet så han beställde flera annonser i länstidningarna och annonsbladet. 35.000
kronor kostade kalaset. Men efter omröstning i verkställande utskottet beslutade sossarna att inte betala räkningarna. Majoriteten tyckte att Sören Häggroth själv skulle göra det eftersom man ansåg att Häggroth lovat att annonserna inte skulle kosta partiet något extra. När räkningen kom till expeditionen betalade kassören den ändå och fick ta konsekvenserna av det. Även moderat krav
Sören Häggroth hävdar att grunden till striden är ett försök att svärta ner kommunalrådet Kenneth Stålnacke som Häggroth har beskyllts för att ha profilerat för starkt. Det är väl möjligt. Stålnacke har ju också fått stark intern kritik för hur han förhandlade fram samverkansavtalet efter valet. I sossarnas förhandlingsgrupp ingick också ordföranden Daniel Eneslätt som nyligen valde att avgå. På torsdag sammanträder för övrigt valberedningen. Men det är trist med interna fighter av det här slaget. Politiken tjänar inte på ständiga klösmöten och misstänkliggöranden. Efter valet fick också en moderat toppkandidat i länet ett krav på 40.000 kronor från partiet för sitt kampanjande och annonserande. Först muntligt och sedan som en direkt räkning. Efter diverse turer självdog frågan. Men inte motsättningarna. Erlanders dödsannons
Från tiden som chefredaktör för Västernorrlands Allehanda minns jag en annan pinsam annonsstrid. En socialdemokraterna närstående annonsbyrå protesterade mot den annons vi publicerade när Tage Erlander hade avlidit och ansåg att räkningen inte skulle betalas. Den socialdemokratiska rosen hade varit några millimeter större än i det manus som byrån på partiets uppdrag hade skickat ut ... På ekonomi- och annonsavdelningarna gick man i taket och skulle protestera, men jag ville inte ha någon strid i frågan. Jag skrev några rader i tidningen om att annonsbyrån inte accepterat annonsens utseende på grund av den aningen för stora partirosen. Och förklarade att det inte skulle falla oss in att driva frågan av hänsyn till Erlanders familj och den sorg många socialdemokrater och andra kände. Vi bjöd därför på dödsannonsen, skrev jag, något som sedan uppmärksammades rejält runt om i landet och i riksmedier. Att partiet inte ville betala Erlanders dödsannons kändes magstarkt i överkant. Bumerangeffekt
Jag kom att tänka på det här apropå valannonserna i Kiruna. Bråket kring annonserna känns småaktigt. Det är förstås genant i högsta grad att socialdemokraterna i Kiruna tar en sådan här intern fight. Man ska välja sina strider … Och man ska akta sig för att fördjupa motsättningar. Bumerangeffekten riskerar alltid att bli kraftfull när man i första hand väljer att slita hårtussarna
av varandra och glömmer sakfrågorna och hur stora eller små de egentligen är. I Kiruna har man i alla fall lyckats vidga (s)prickan, vad jag kan förstå!