Krönika: Regionpolitiker skapade två skvadrar
EN SKVADER är ett fantasidjur. Bakdelen är en tjäder och framdelen en hare. Skvadern är symbolen för Sundsvall sedan snart hundra år och beskrivs i jakthistorier som en bevingad hare. I går måste jag bara åka upp till friluftsmuseet på Norra Stadsberget i Sundsvall för att se den sedan 1918 uppstoppade versionen efter att ha hört politikerna lägga ut texten om sina egna skvadrar.
Detta är en ledare. Artikeln uttrycker tidningens opinionsbildande linje. Norrbottens-Kurirens politiska etikett är oberoende moderat.
Svidande bakslag
Fyrlänsvarianten havererade definitivt i går. Det var ett kännbart nederlag för främst landstingsråden Kent Ögren (s) och Ewa Söderberg (s) som satsat stenhårt på att ro projektet i land. Men skutan började ganska snart ta in vatten så det var bara att hoppa i livbåtarna som drog iväg åt olika håll.
För att rädda vad man kunde så valde regionbildningsgruppens majoritet att gå fram med två delar. En region som omfattar Västerbotten, Norrbotten och delar av Västernorrland. Och en med resten av Västernorrland och Jämtland.
”En pall med tre ben fungerar också”, tröstade sig centern
Camilla Hansen med i går.
Visst, men försök att sitta pall på en med två och ett halvt ben bara …
Nej från Norrbotten
Regionförespråkarna försökte gaska upp sig själva genom att tala om en historisk dag och påstod vid presskonferensen att de kände historiens vingslag när mötet applåderade beslutet. Ja, några applåderade kanske. Men inte alla. Moderaterna i samtliga
fyra län reserverade sig liksom sjukvårdspartisterna. Plus Thomas Olofsson från folkpartiet i Luleå.
De menade att beslutet saknar folklig förankring och att frågan är för stor för att kastas fram utan ett mellanliggande val i vilket medborgarna i de berörda länen får göra sina markeringar. ”Landstingen har således enligt vår uppfattning inte mandat att ansöka om regionbildning redan 2008”, poängterade bland andra Staffan Eriksson (m) och Dan Ankarholm (ns) från Luleå.
Ankarholm gjorde också den träffsäkra jämförelsen med sammanslagningar av två kommuner. Då frågar man alltid folket. ”Men 2,5 län över 30 kommuner tänker man slå ihop utan folkomröstning!”
Vänstern vacklar
Vid presskonferensen var det också många som hakade på argumentet mot regionerna på grund av bristen på folklig förankring som Staffan Eriksson mycket vältaligt och koncist fört fram. Det står i bjärt kontrast mot den halleluja-stämning som Ewa Söderberg och Kent Ögren försökte skapa sekonderade av Sverker Ågren (kd), Annika Eriksson (mp) och
ytterligare en rad partifolk.
Vänsterpartiet då? Jo, Bertil Bartholdson från Luleå konstaterade att hans landstingsgrupp sagt ja till en storregion.
”Men ute i kommunerna är det delade meningar hos oss. Sedan är det här en organisationsfråga som inte är lika intressant som kampen mellan blocken”, tyckte han.
Sjukhus hotas
Men det understryker att enigheten inte är så mycket att hurra för i det partiet heller. Lika lite som hos sossarna i Norrbotten.
Det blir svårt att sälja det här upplägget. I går var det också väldigt svajigt när det gällde gränserna mellan de föreslagna regionerna. Hans Hedlund (c) menade att kommuner inte kan begära att få tillhöra en region som de inte har gränser till. Kent Ögren gungade mer i frågan och var så oklar att han väl knappt själv visste vad han menade.
Dessutom har många svårt med sjukvårdsargumentet eftersom de båda tänkta regionerna även i framtiden ska ingå i Norra sjukvårdsregionen. Ingen skillnad alltså. Utom att risken för nedläggningar av sjukhus eller att man gör plåsterstugor av gamla akutsjukhus är uppenbar. Precis som det skedde i
Västra Götaland.
”Vi bestämmer”
Nu är jag övertygad om att regeringen säger blankt nej till de här förslagen. Hade det funnits total enighet i de fyra nordliga länen hade utgången varit mer oviss, men med den djupa splittring som visats så finns ingen jordmån för att regeringen ska ta till sig förslaget. Och det är väl också vad regionförespråkarna insett när de mer eller mindre desperata delat upp Stor-Norrland i två bitar. Båda är dessutom så små att de inte på långt när klarar den befolkningsunderlag som ansvarskommittén talade om.
Men det var inget fel på självförtroendet.
”Nu är det viktigt att staten anpassar sin regionbildning till vår!”, dundrade Ewa Söderberg.