Krönika: PRO snart socialdemokraternas juniorlag?
Foto:
Detta är en ledare. Artikeln uttrycker tidningens opinionsbildande linje. Norrbottens-Kurirens politiska etikett är oberoende moderat.
Socialdemokraterna har sex riksdagsledamöter från länet, men det måste vara det svagaste lag partiet någonsin haft. Under årens lopp har jag lärt mig att sossarna i Norrbotten alltid haft ett par riktigt tunga namn i riksdagen, personer som andra lyssnat till och som varit starka profiler. Men i dag är det ett gäng lättviktiga blekansikten som gör sin plikt som röstboskap och i övrigt inte orsakar att dammkornen rör sig i korridorerna. Jag skrev direkt efter valet att minst fyra av länets sossar i riksdagen får ses som rena stolpskotten. Det var kanske fel efter vad vi sett hittills under mandatperioden. Jag var nog lite för generös när jag trodde att två av dem inte skulle räknas till den kategorin. Efter ett och ett halvt år är det dags att revidera uppfattningen på den punkten. Och man kan raljera över situationen, men den är inte bra för länet som helhet. Det behövs ordentligt taggade riksdagsledamöter från alla partier. Inte minst från sossarna som har så stark ställning och många mandat i länet. Skickar de en handfull rundningsmärken till Stockholm så skadar det Norrbotten som län. Färre att välja bland
Men med allt färre medlemmar och allt fler unga som engagerar sig hos sossarna så blir förstås urvalet också allt sämre. "Det som oroar är om vi får för få att välja bland till förtroendeuppdrag och därför måste ta det som finns", sa länsordföranden Kristina Zakrisson i Nordnytt häromkvällen. Men är inte socialdemokraterna där redan? Speciellt kommunalt, men tyvärr även i riksdagen. Fredrik Lundh i Luleå måste väl vara den bäste som sossarna kunde skicka från Luleå till riksdagen och samma sak med Lars U Granberg i Piteå. Eller partiombudsmannen Leif Pettersson i Boden som utan att ha nominerats bland de 20 främsta halkade in i riksdagen på ett bananskal. Han hamnade på sista valbara platsen i stället för Christer Wallin i Kalix som var valberedningens förslag. Anna-Karin Nylund från just Boden stod högst av bodensarna med en sjunde plats och Håkan Nedlund på artonde. Det var de namnen som gällde. Annonser räddning
Det är bland medlemmarna som de förtroendevalda rekryteras, men basen blir allt mindre och det händer att partier lokalt till och med går ut och annonserar efter kandidater. Folkpartiet i Norrbotten har gjort det inför de båda senaste valen och man behövde inte vara medlem för att stå på deras lista. Det räddade partiet kvar i Jokkmokk 2002 och ledde 2006 till ytterligare ett lyft och tre mandat. Det är mycket i lilla Jokkmokk. Samtidigt kan man fundera över hur mycket folk bryr sig om vilka som finns på listorna. I Älvsbyn hade moderaterna ingen valsedel i kommunvalet 2006, men fick ändå 95 röster och dubbelt upp jämfört med miljöpartiet som dock hade en valsedel med fyra namn och Andrea Martinssons överst... Boden är ett utmärkt exempel på socialdemokraternas oförmåga att få fram namn som bär samtidigt som kvinnor skrämts bort. 50 procent av väljarna i Boden röstade på partiet i riksdagsvalet 2006, men bara 30 procent gav partiet sin röst kommunalt. Och efter den mandatperiod vi nu är inne i så lär gruppledaren Torbjörn Lidberg och partibossen Anna-Lena Vestin vara jätteglada om man inte halkar under 30 procent... Händer det för lite?
Alla partier har större eller mindre problem med nyrekryteringen av medlemmar. I Övertorneå lämnade hela 40 procent av sossarnas medlemmar partiet under fjolåret och det ekar allt högre i partilokalen. Det duger inte att bara skylla på andra aktiviteter. En gång pekade man alltid på TV:n som orsaken till att folk inte engagerade sig tillräckligt. Men kanske händer det för lite i politiken för många under långa mellanvalsperioder? Med två år mellan valen till riksdag och kommuner/landsting skulle det också bli lite större snurr på verksamheten och det vore mer spännande om man såg snabbare förändringar. Till och med OS-tävlingarna har delats upp enligt den modellen för att de inte ska bli helt bortglömda under flera år på raken. Någonting måste göras för att förändra den nedåtgående trenden. När sossarna är mest utsatta är det kanske möjligt att till och med få med dem på en förändring som kan bli en nystart!