När internet gjorde sitt inträde på 90-talet trodde många att utflyttningen från glesbygden skulle upphöra. I stället för att ränna runt i Stockholm på möten kunde man ju sitta hemma och jobba i lugn och ro.
Utvecklingen sedan dess har gått åt rakt motsatt håll.
Norrbottens befolkning har minskat 19 år i följd. Sammanlagt har man tappat över 18.000 personer, vilket motsvarar en kommun av Gällivares storlek. Bara under det första kvartalet i år ökade Stockholms befolkning med nära 10.000 personer.
Utvecklingen får negativa konsekvenser i form av minskat skatteunderlag, dessutom blir det svårare att tillhandahålla service när det blir allt glesare mellan stugorna.
Något måste göras. I onsdags genomförde landstinget en första kraftsamling i Kulturens hus i Luleå. Det är bra att man insett att tillväxten måste skapas på egen hand, och inte av omvärlden.
Man kan förstås tycka att någonting borde ha gjorts för länge sedan. Och det har det också. I stort sett samma personer diskuterar ju de här sakerna hela tiden! Hur mycket Norrbottens alla politiker och offentliga strateger än slagit sina kloka huvuden ihop är det ingen som kommit på någon lösning. Att de skulle göra det den här gången verkar tyvärr osannolikt.
Flyttmönstren är ju desamma över hela jordklotet. Strömmarna går från glesbygden till storstäder eller områden däromkring. Så har det varit länge.
Vad ska man göra då? Bara lägga sig ner och dö?
Absolut inte. Men mätning efter mätning visar ju samma sak. Företagsklimatet är för dåligt i Norrbotten. Seriösa företagare och entreprenörer efterfrågar enkla och tydliga regler och snabba handläggningstider - inte bidrag.
Som jag skrev i går är det högsta mode att tala om kultur som en tillväxtfaktor. Alltsammans är den amerikanske forskaren Richard Floridas fel. Sedan några år lyser han upp alla kommunalgrå korridorer med sina teorier om den kreativa klassen.
Enligt Florida kännetecknas dagens framgångsrika regioner av en kombination av teknologi, talang och tolerans - inte av naturresurser eller billig arbetskraft. För att bli framgångsrik i den globala konkurrensen gäller det därför att locka till sig kreativa människor, vilket bland annat omfattar forskare, arkitekter och konstnärer.
I grund och botten tror jag att han har rätt. Framtiden skapas av människor med idéer - inte av naturresurser.
Problemet inträffar när tankarna ska omvandlas till politik. Floridas forskning visar nämligen att den kreativa eliten inte är villig att bosätta sig var som helst.
Just nu pågår en huvudlös kapplöpning efter den kreativa klassen. Därför satsar kommunpolitiker som aldrig förr på bibliotek med glasfasader, kulturhus, evenemangsarenor och spektakulära landmärken som ska sätta orten på kartan och locka till sig "kreatörer". De prioriterar ju livsstilsaspekter före trygga anställningsvillkor, har Florida lärt dem.
I Gällivare har man precis snickrat ihop ett fantasifullt visionsförslag om linbanor, glaskåtor, kanaler, elitseriehockey, poesikvällar och tokdisco. Alltsammans anpassat efter människor som prioriterar sin livsstil högre än något annat.
Jag tror att man missar något väsentligt i jakten på framtiden. Det är ju människornas kreativitet som ska tillåtas blomstra, inte politikernas eller planerarnas.
Så ägna er åt kärnverksamheten och låt bli att konkurrera om idéerna!
Visionerna kan vänta.