Detta är en ledare. Artikeln uttrycker tidningens opinionsbildande linje. Norrbottens-Kurirens politiska etikett är oberoende moderat.
I VALET 1998 lyckades Peter Eriksson i Kalix samla alla andra partier mot socialdemokraterna. Och han lyckades också kasta ut dem ur kommun-huset där de suttit under 75 år och blev själv ett kommunalråd som visade framfötterna och vågade föra ut till och med skattesatsen för beslut i ett allmänt rådslag. Då var det drag i det kommunala livet.<br>I valet 2002 sop-ade Peter Eriksson också rent. Sossarna för-lorade ytterligare nio procent medan miljöpartiet vann smått fantastiska 32 procent och fick nästan 44 procent. Av miljöpartiets väljare personkryssade 54,4 procent för Peter Eriksson, totalt 2.536 personer. Tala om förtroende!<br>Som Stålmannen<br>Peter Eriksson mosade socialdemokraterna. Samma parti som han nu samtidigt gosar med på riksplanet sedan han bland annat blivit en av Göran Perssons flitigaste middagsgäster ... Persson slänger till honom ett och annat köttben som lite bensin-skattehöjningar och en Norrbotniabana. Och Peter Eriksson sitter lydigt vackert och stöttar Persson i alla andra lägen. Låt vara efter att först obligatoriskt ha gläfst lite för att tillfreds-ställa de egna partivännerna. Det ingår i ritualen.<br>Samtidigt pågår rena kommunala inbördeskriget hemma i Kalix där Peter Erikssons värsta fiende är socialdemokraterna. Nog känns det lite märkligt med språkrörets dubbla roller. Dels som sossarnas bäste vän, dels som dess värste fiende ...Någonstans längs sträckan mellan Kalix och Stockholm försvinner han förmodligen in i en telefonhytt och byter skepnad. Precis som när Clark Kent blir Stålmannen. Och tvärtom på returresan.<br>Glansperioden över<br>Peter Eriksson lovade också att han skulle satsa kommunalt och strunta i rikspolitiken. Sedan blev han ändå kommunalråd enbart på halvtid och viftade in i kommunhuset emellanåt, när han inte hade uppdrag som språkrör eller riksdagsledamot. Men till sist ledsnade han även på det och struntade helt i jobbet som kommunalråd.<br>Inför valet har det förstås mycket stor betydelse i Kalix att Peter Erikssons glansperiod i kommunen är över. Han som kom med något nytt i Norr-botten. Han som samlade motståndet mot sossarna och fick med sig alla övriga partier i den första stora alliansen. Ett par av partierna hoppade så småning-om av och avhoppen inom det egna partiet har också varit många.<br>Vad har alliansen att sätta upp i dag? <br>Sossarna mer alerta<br>Luften tycks ha gått ur maktblocket. Ekonomin sköts inte utan det ena kraftiga underskottet läggs till det andra. Och socialdemokraterna med Robert Forsberg i spetsen verkar mer alert och mån om att få ordning på ekonomin än vad nuvarande kommunalrådet Kenneth Sandberg (mp) ger intryck av att vara.<br>Och för miljöpartiet var förstås det katastrofala nederlaget i folkomröstningen om skolorna en stjärnsmäll som partiet får svårt att resa sig från. Hela 89 procent röstade ju emot den linje som drevs av ordföranden i barn- och grundskolenämnden Britt Johansson, även Peter Eriksson maka. Ett sensationellt stort nederlag efter en enorm missbedömning som skapade väldigt upprörda känslor under lång tid. Britt Johansson valde förstås att gå efteråt liksom centerns vice ordförande Lillian Strömbäck.<br>En mager kost<br>En prestigeförlust är också att alliansen tvingas överge det hårt kritiserade bonussystemet som inte ens har stöd hos personalen i kommunhuset.<br>Ett maktskifte ligger i luften. Partierna i alliansen får svårt att gå ut och möta väljarna. Vad har de att visa upp egentligen? Ett ekonomiskt moras och strul på skolfronten samtidigt som alliansens starke ledare Peter Eriksson föredragit det politiska livet i Stockholm som avbryts med ett och annat lokalt gästspel. <br>Nog verkar det vara en bra mager kost ?<br>bo.ostman@kuriren.com
