Krönika: Moderatgrälen i Luleå följetong
Detta är en ledare. Artikeln uttrycker tidningens opinionsbildande linje. Norrbottens-Kurirens politiska etikett är oberoende moderat.
Finns det verkligen ingen med tillräckliga ledartalanger för att försöka klara av att stoppa inbördes-
kriget ? Eller har det gått så långt att moderaterna i Luleå spricker precis som i Gällivare ? Det kan inte uteslutas. Men det vore ingen bra lösning utan skulle nog förvärra situationen med två moderatgrupper som agerar olika i fullmäktige.
Eriksson oskyldig
Det är naturligtvis inget bra
klimat i en förening när man kallar varandra för lögnare
- eller offentligt påstås ha gjort det. Självklart inte heller när anonyma hotbrev är i omlopp. Sådana är oftast ofarliga, men det är förstås inte särskilt trevligt att få dem. Trots allt väcker breven en del oro och tankar. Det vore fel att låtsas annat. Den som är medlem i en
förening har dock gott om
kanaler att uttrycka sina åsikter på andra sätt - men är kanske för feg i det här fallet ?
Jag ser också att Staffan
Eriksson, tungt moderat namn i socialnämnden, har kölhalats på ett moderatmöte för att han ska ha ringt och lämnat uppgifter till Kuriren om några hotbrev. Det är helt fel. Det var en
Kuriren-journalist som ringde till Staffan Eriksson, inte tvärtom, för att fråga om han visste något om hotbreven. Och det är viktigt att påpeka eftersom ingen oskyldig ska hängas. Sedan må det ha gått si eller så många minuter mellan samtalet och något möte. Det är ointressanta privatdeckar-undersökningar.
Däremot hoppas jag att
varken moderater eller andra jagar uppgiftslämnare i fortsättningen. Men jag har märkt ett överdrivet stort intresse för det på sina håll i Norrbotten för att lägga amatörpussel.
Försiktiga betraktare
Lars Karlsson, som snart avgår som ordförande för Luleå-
moderaterna på grund av allt trubbel, säger i en intervju att han befarat att partiet i nästa val förlorar hälften av mandaten på bråket inom partiet.
Det är nog ingen tokig
gissning.
Den marknadsföring av partiet i Luleå som vi sett under de senaste månaderna lär både ha grott och fått djupa rötter redan. Och sådana rycker man inte upp i brådrasket om ingenting radikalt händer som
drastiskt förändrar situationen.
Samtidigt är det intressant att se hur de andra borgerliga partierna håller en låg profil och aktar sig för synpunkter på moderatbrålet. Gruppledarna Erika Josbrandt i kristdemokraterna, centerns Camilla Hansen och folkpartiets Ylva Strutz verkar mest yrvaket betrakta hur moderater försöker förgöra varandra. Skulle tre manliga gruppledare ha uppträtt på samma återhållsamma sätt ? Jag är inte så säker.
Häromdagen skrev Ylva Strutz i sin blogg lite mer i förbifarten om bråket efter att ha läst morgontidningarna.
Den dagliga (m)-dosen
"Annars behöver man numera inte vara särskilt synsk för att förutspå att det ska vara
moderatgräl i tidningarna. I dag är det Krister Hammarbergh visavi Staffan Eriksson."
Dent dagliga dosen, alltså
Och det används också lite utrensningsmetoder som är allt andra än snygga. Eller försök till att sparka ut ledande moderater som hamnade på fel sida när man drog lott om Maria Salmgren eller Mattias Karlsson skulle bli gruppledare sedan "de nya moderaterna" beslutat strunta i personkryssen.
Ingen snygg start
Staffan Eriksson sparkades ut ur socialnämndens arbetsutskott därför att nye gruppledaren betraktade honom som opålitlig. Han skulle inte heller få sitta kvar i nämnden utan i byggnadsnämnden, något man senare ändrade på.
Och Maria Salmgren skyfflades i förslaget undan till tredje ersättarplatsen i kommunstyrelsen innan hon till sist
lyftes upp ett par pinnhål utan att få större inflytande.
Thord Häggström skulle inte ens få vara nämndeman vilket han varit under 22 år Inte den tyngsta politiska posten precis, men naturligtvis viktig för Häggström personligen. Vi har ju olika intressen här i livet.
Ingen vacker start på
mandatperioden direkt. Men hälsar ledamöter inte ens på varandra ska man väl inte vara förvånad heller.