Detta är en ledare. Artikeln uttrycker tidningens opinionsbildande linje. Norrbottens-Kurirens politiska etikett är oberoende moderat.
<P>LO NORRBOTTEN beskrivs som en organisation som bara förvaltar medlemsavgifter från hela 55.000 medlemmar och som inte visar någon direkt aktivitet. Styrelseledamöterna har ställt sina platser till förfogande och ordföranden Lena Israelsson meddelade för en dryg månad sedan att hon ger upp och hoppar av från sin post. <BR>Enligt henne är uppdraget så slitigt att hon inte vill kandidera på nytt. Helst som hon bor i Gällivare blir det extra jobbigt. <BR>Men det finns ingen som vill efterträda henne! Inte en enda ännu. Därför har nomineringstiden lite panikartat flyttats fram till nästa söndag. <BR><BR><SPAN class=mr><STRONG>Bara Mårten Ström på hugget</STRONG> <BR></SPAN>Jag kan inte heller låta bli att notera att den ende som verkar engagera sig i frågan om ny ordförande är metallaren, tidigare kommunalrådet och fritidsnämndsordföranden Mårten Ström (s) i Luleå. Han uttalar sig vitt och brett, påstår att en mer tandlös organisation får man leta länge efter och ryar över att man inte såg minsta skymt av LO Norrbotten under valrörelsen. <BR>Han tycker att paraplyorganisationen LO Norrbotten är något man bara slussar in pengar i och det gör att han efterfrågar medlemsnyttan. <BR>Ja, Mårten Ström har engagerat sig så hårt i den här frågan så jag undrar om det inte borde vara självklart för valberedningens ordförande Peter Olofsson i Överkalix att slå en signal till honom ... <BR>Mårten Ström fyller 60 år nästa lördag så en uppvaktning av LO-distriktet kanske skulle sitta fint? Förresten föddes han en måndag för i dag 20.899 dagar sedan Jo, det gäller att ha koll på sossepamparna. <BR>Och det blir allt lite svårt för Mårten Ström att säga nej så stor affär som han gjort av ordförandefrågan och LO-distriktets passivitet. <BR><BR><SPAN class=mr><STRONG>Inga stora avtryck</STRONG> <BR></SPAN>Det borde vara attraktivt att leda en så stor organisation som LO i Norrbotten, men uppenbarligen lockar det inte alls. Lena Israelsson valdes till ordförande redan 1999, men hon verkar inte ha satt några större avtryck i organisationens historia. <BR>För fyra år sedan uppmanade hon till bojkott mot Skoghs Tivoli därför att man, enligt Israelsson, sysslade med lönedumpning. Hon har protesterat mot lönen till en inhyrd divisionschef för medicin och mest talat om olika löner. Hon har ratat Marita Ulvskog som riksdagskandidat för Norrbotten, misslyckades med att lansera tre nya LO-namn på sossarnas riksdagslista och har varnat för de stygga borgarna samt protesterat mot förändringar i A-kassan. <BR>Men jag måste hålla med Mårten Ström om att bettet inte verkar ha varit mycket att yvas över efter att som hastigast ha sett i vilka frågor hon har nått ut med. <BR>"Tandlöst" säger Ström. Jag kan väl sträcka mig till att hon ändå har visat ett par mjölktänder ibland. Märkligt att det är allt efter så många år på ordförandeposten. <BR><BR><SPAN class=mr><STRONG>Solblekt paraply</STRONG> <BR></SPAN>Men tydligen finns det ingen som känner särskilt stor lust för att försöka rycka upp LO Norrbotten. Det är ett tungt jobb när något har körts i botten. Och det är begripligt att organisationens berättigande ifrågasätts. <BR>Jag ser att till och med ombudsmannen Anita Rönnbäck sjunger ut och talar om en förtroendekris. Hon menar att många medlemmar inte känner att de får ut vad de önskar. <BR>Behövs då LO Norrbotten? <BR>Det är medlemmarna som bestämmer det. Men passiva paraplyorganisationer som mest äter pengar och ändå har svag ekonomi kan alltid ifrågasättas. Helst om det finns starka fackliga organisationer under paraplyet som klarar sig gott ändå. I en tid när LO-medlemmarna blir allt färre och samtliga förbund i fjol minskade medlemsantalet så prioriterar kanske enskilda fack andra frågor än att bevara ett solblekt paraply som inte fungerar.</P>
