Är människan det dummaste djuret?
Ibland undrar man.
Det finns i alla fall otaliga exempel på människans misslyckade försök att inplantera främmande arter i faunan. Det ena värre än det andra.
På 1930-talet importerades den sydamerikanska agapaddan till Australien eftersom sockerrörsodlarna hade problem med skadedjur.
Det visade sig dock snabbt att den giftiga agapaddan inte bara var en hejare på att äta insekter. Den förökade sig i rekordfart och hade dessutom inga naturliga fiender. I dag finns det flera hundra miljoner giftiga agapaddor i Australien och de dödar pungdjur, ormar och hundar.
Det mest aktuella exemplet på felaktig omplacering av djur kan antagligen hämtas från Florida. I Everglades härjar nämligen fyra meter långa burmesiska pytonormar fritt omkring.
Populationen är resultatet av att reptilägare släppt ut husdjur som de velat bli av med i det fria. Och man uppskattar att det i dag finns cirka 100.000 pytonormar i området.
Ormarna trivs alldeles förträffligt i sin nya miljö. Men de skadar det känsliga ekosystemet och till de värst drabbade hör tvättbjörn, pungråtta och flera utrotningshotade fågelarter.
En hungrig pytonorm käkar till och med upp en hjort, ett lodjur eller en krokodil! Och det har hänt att vettskrämda villaägare i Florida hittat jättelika ormar på tomten eller i swimmingpoolen.
Först i år har lagstiftarna i Washington förbjudit import av burmesisk pytonorm. Det är 30 år för sent varnar experterna.
Sverige har tack och lov inget svar på den burmesiska pytonormen. Men det finns viss risk för att den betydligt mindre skräckinjagande mårdhunden håller på att bilda en livskraftig stam i landet.
Mårdhunden härstammar ursprungligen från Korea, men sattes i början på 1900-talet ut på den sovjetiska landsbygden för att främja pälsnäringen.
Djurarten har därefter spridits västerut och finns nu över stora delar av Europa.
Mårdhunden må se oförarglig ut, men i naturen åstadkommer den stor skada på groddjur och andfåglar. Det främsta skälet till varför det är viktigt att förhindra att mårdhunden etablerar sig är att den lätt sprider sjukdomar som rabies och dvärgbandmask.
Dvärgbandmasken orsakar leversjukdom hos människan och kan innebära att vi på sikt inte kan plocka bär och svamp i skogarna.
Mårdhundsprojektet, som pågått sedan 2008 och finansieras av EU, verkar hittills ha gett ett klent resultat. Projektet går ut på att först fånga in en mårdhund, kastrera den och förse djuret med en sändare så att man kan följa den och hitta dess partner. Sedan avlivar man bägge djuren.
I Danmark har myndigheterna valt att gå betydligt snabbare fram. 14 specialutbildade jägare ska försöka utrota de omkring hundra djuren som finns i landet. Målet är att mårdhunden ska vara helt borta från Danmark 2015.
Lokalavdelningarna av Jägarnas Riksförbund i Norrbotten, Västerbotten och Jämtland har föreslagit att det inrättas en viltvårdspremie på 500 kronor för varje avlivad mårdhund i Sverige. Förslaget har skickats till jordbruksdepartementet. Och det kan vara väl värt att pröva.
Ingen tjänar på mårdhunden sprider sig.