Krönika: Kunde inte sparka hövdingen
Detta är en ledare. Artikeln uttrycker tidningens opinionsbildande linje. Norrbottens-Kurirens politiska etikett är oberoende moderat.
Petersens fru Ewa Hedkvist Petersen som hastigt brutit upp från Bryssel som EU-parlamentariker hade lanserats i stället. Av ordföranden i Kommunförbundet i Norrbotten, Karl Petersen. Och av Kent Ögren i egenskap av ordförande i landstingsstyrelsen.
Även bland ett flertal ledande socialdemokrater i Norrbotten har det knorrats rejält över hur frågan har hanterats av partiets företrädare. Alla har inte varit förtjusta, lindrigt uttryckt.
Uppdragen avslutade
Regeringen har nu utsett Per-Ola Eriksson till ordförande. Och det är bara att välkomna beslutet och att det socialdemokratiska mullvadsarbetet inte gav utdelning den här gången.
Kent Ögren konstaterar surt att det nu i norr blir statliga tjänstemän som för regionernas talan i vad han betraktar som politiska frågor. Han betonar att han anser att det är politiker som ska fatta besluten om regional utvecklingspolitik.
Och ändå lanserade han Ewa Hedkvist Petersen som inte kan betraktas som politiker längre. I den meritlista som bifogades nomineringen är samtliga hennes politiska uppdrag också avslutade. Som EU-parlamentariker i februari i år då hon helt enkelt hoppade av och for hem till Luleå. Som ledamot i landstingsfullmäktige år 2000, också ett avhopp. Som riksdagsledamot 1994. Som ledamot i kommunfullmäktige i Kristinehamn 1979. Hon är alltså i dag helt utan uppdrag som folkvald. Precis som Per-Ola Eriksson för övrigt.
Partiangelägenhet?
Det har varit flera turer bland sossarna i den här frågan. Kommunalrådet Peter Roslund i Piteå och Bosse Johansson i Älvsbyn, tidigare ordföranden i Kommunförbundet, skrev först till regeringen och ville ha politiker på de båda ordförandeposterna. I något läge lär också Roslund plus en representant för Västerbotten ha diskuterats. Svaret från näringsdepartementet blev också att politiker visst kunde nomineras. Det var fritt fram för namn.
Men det blev partidistriktet, eller dess arbetsutskott, i Norrbotten som tog tag i frågan och lanserade Ewa Hedkvist Petersen. Något som sedan Kommunförbundets och landstingsstyrelsens ordföranden med förtjusning gjorde till sitt och länets val i ett brev till näringsdepartementet.
Sedan lär hela havet ha stormat vid ett distriktsmöte som sossarna hade. Flera kommunalråd var ordentligt på krigsstigen. Och efterhand uttalade också flera av dem sitt stöd för Per-Ola Eriksson och ansåg att han skulle sitta kvar som ordförande.
Flera brasklappar
Kommunförbundet då? Ja, ordföranden Karl Petersen tog inte ens upp nomineringen vid ett presidiemöte med Anna Hövenmark (v) och Olle Lindström (m). Och för bara några dagar sedan hade man ett styrelsesammanträde utan att lanseringen av Ewa Hedkvist Petersen ens anmäldes. Mycket märkligt.
Brevet till regeringen fick på uppdrag utformas av Kent Ögren som en skrivelse från Kommunförbundets och landstingsstyrelsens ordföranden. I det talas det också om att en del organisationer har avböjt att delta i nomineringsprocessen, ett mycket ovanligt påpekade som kändes som en slags gardering. Och man pekar också på ett samrådsmöte i form av en telefonkonferens som gav "möjlighet" för diverse företrädare att närvara. Ytterligare en brasklapp som stacks in i skrivelsen som en försiktighetsåtgärd.
Folklig förankring
Nåja, efter diverse dribblingar och interna socialdemokratiska krumbukter för att ge Ewa Hedkvist Petersen ett glassigt uppdrag så satte regeringen till sist ner foten. Det är ingen överraskning att Per-Ola Eriksson sitter kvar och håller i klubban. Något annat hade varit en sensation med tanke på det stöd som han hade även bland ledande socialdemokrater. Och få tvivlar väl på att han har en folklig förankring i Norrbotten även om han inte heller är fläckfri.
Sedan återstår det att se om en del ledande socialdemokrater i Norrbotten lär sig något av den här affären. Jag är inte övertygad på den punkten.