LEDARE: Krönika: Kasta inga böcker

På fredagen röstade riksdagen om FRA-lagen - igen. Men denna gång var det inte de sedvanliga ledamöterna som möttes i kammaren, utan gymnasielever, "från Kalix i norr till Trelleborg i söder", som talmannen Per Westerberg uttryckte det. Delegaterna var på plats för att delta i ungdomsriksdagen, ett event där unga får tillfälle att leka politiker. "Vi behöver lyssna in ungdomars åsikter", sade Per Westerberg förnumstigt. Och så brukar vuxna säga. Ungdomarna brukar däremot inte känna sig särskilt lyssnade på. En del försöker trots det ta sig ton och engagerar sig i den riktiga politiken. I landets fullmäktigeförsamlingar är var tionde ledamot under
30 år. Men många hoppar tyvärr av sina uppdrag. Tar man resultatet av ungdomsriksdagen som vägledning råder vissa åsiktsskillnader mellan yngre och äldre. Med två tredjedels majoritet röstades
regeringens förslag om signalspaning ned. Inte så oväntat kanske, med tanke på att dagens ungdomsgeneration ser Internet som något av en frizon.
Nätanarki, anser vissa vuxna. Och ungdomar får ofta finnas sig i att utmålas som halvkriminella anhängare av ett Internet utan spärrar, där de kan samlas dagarna i ända för att fildela illegalt och njuta av ultravåldsamma datorspel. Varje generation tycks lika benägen som den förra att när den växer upp drabbas av hysteri inför en ungdomskultur som den inte förstår och än mindre förmår kontrollera. Rockmusik, video, rollspel och idag Internet och dator-spel. Var tid har sin förklaring till varför ungdomen är så dekadent och destruktiv. Oavsett om det gäller förortskids som går bärsärkagång och bränner bilar, aktivistlymlar som kastar gatsten - eller Luleåbor som gör om ett kulturhus till ett knarkhak. På stadsbiblioteket i Kulturens Hus i Luleå har på sistone polis och väktare fått rycka in för att hålla koll på ungdomsgäng som saboterar och stör, knarkar och lever om. Bibliotekspersonalen har fått böcker slängda på sig. Tidigare har det rapporterats om ungdomar som belägrar datorerna för att spela. Säkert anar nu en och annan vuxen ett samband. Dataspel. Våld. Knark. Hänger väl ihop? Ofta följer på sådana förenklande förklaringar nostalgiska tillbakablickar, där den vuxne drar sig till minnes att "när jag växte upp på 40-talet då sparkade vi minsann inte på någon som låg ner". Det gjorde man kanske inte. Men om ungdomar kastar böcker i glashus är det här uppenbart att vuxna kastar sten i detsamma. Unga gör i mångt och mycket som vuxna gör, men på sitt sätt. Vi vuxna njuter i fulla drag av att konsumera våld och otäckheter både i böcker och på bio. Unga gör det framför datorn. Och även vuxna slåss och
missbrukar. (40-talet i all ära. På den tiden ägnade man sig som bekant åt ett världskrig ...) Något putti-nuttande med unga vill vi för den delen inte ha. Lagar, folkvett och sunt förnuft gäller för dem som för andra. Det hör ungdomen till att utmana och revoltera. Men det hör till de vuxnas ansvar att ryta ifrån när så behövs. Förmår inte föräldrarna får andra rycka in i deras ställe. Men unga ska därför inte buntas ihop. Här kan ungdomsriksdagen tjäna som en påminnelse för vuxna, att de flesta ungdomar trots allt föredrar goda
argument framför gatstenar. Och bokläsning framför bråk.

Ledare: Krönika: Kasta inga böcker - eller stenar