Krönika: Jokkmokk-Kalix borde ha haft extraval
Detta är en ledare. Artikeln uttrycker tidningens opinionsbildande linje. Norrbottens-Kurirens politiska etikett är oberoende moderat.
Det var länge sedan Sverige såg ut som ett pussel med små, små kommuner. De flesta har miljardomsättningar i dag och det är nödvändigt med väl fungerande majoriteter och proffsig skötsel.
Jokkmokk och Kalix
Emellanåt går det snett och fungerar inte tillfredsställande eller man drabbas av politiska skandaler som på riksplanet direkt skulle leda till extraval. Men kommunalt händer ingenting. Inte ens efter de omtalade jätteskandalerna i Gävle och Motala för några år sedan trots den stora politiska förtroendekris dessa ledde till.
Se bara hur det såg ut i Norrbotten under den senaste mandatperioden. Jokkmokk är ett lysande exempel på en kommun i vilken man borde ha haft extraval mitt i mandatperioden för att få ordning och reda och en fungerande majoritet. Nu var det de politiska vildarna som bestämde majoriteten utifrån eget navelskådande och vilka egna glassiga poster de kunde få. Och det blev ett skuttande fram och tillbaka. För Jokkmokks kommun var det inte bra.
Och i Kalix hade det varit självklart att ett regerande parti som miljöpartiet som driver fram en folkomröstning i en stor skolfråga och förlorar den med 82 procent mot 8 också har förbrukat förtroendet. Vilket också visade sig vid valet i höstas då det rejält vingklippta partiet förlorade 13 av 17 mandat. Ett regeringsparti som förlorar en folkomröstning med liknande jordskredssiffror avgår förstås direkt, men i en kommun klamrar man sig kvar och behöver inte ta konsekvenserna utan inväntar i lugn och ro valet.
I Kiruna hade man också regeringskris och maktskifte sedan några fullmäktigeledamöter lämnat kirunapartiet och blivit socialdemokrater.
Hur tokigt som helst
I kommunerna kan man i dag hitta på vilka tokigheter som helst och ändå fortsätta att regera. Oavsett vilka ekonomiska äventyrligheter man ger sin in i så sitter man kvar. Det enda som händer i de allt vanligare koalitionerna är att något parti kliver av och ansluter sig till någon annan grupp - eller väljer att köra ett eget race.
Men väljarna får ingen möjlighet att påverka utifrån det som sker. Möjligen i en eller annan folkomröstning som ändå bara är rådgivande.
Det räcker inte i dag. Kommunledningar kan inte fortsätta befinna sig i några slag politiskt skyddade verkstäder och väljarna kan ibland behöva ta ställning till vilka som ska sitta vid styret oftare än vart fjärde år.
Än hit och än dit
En sådan ordning leder ju till en situation som kan uppmuntra viss ansvarslöshet i vissa frågor. Och det är inte tillfredsställande för några.
Efter senaste valet och sverigedemokraternas framgångar har det dessutom blivit politiskt kaos på en del håll i landet.
I Gällivare har man Alf Johansson som inte deltagit i några fullmäktigemöten. Det kan man leva med jämfört med situationen i Upplands-Bro där en sverigedemorkat är tungan på vågen. Han röstade fram ett borgerligt styre, men röstade därefter på oppositionens budget som en slags bestraffning för att de borgerliga inte tagit honom i sin famn.
I Dalarnas landsting har en sjukvårspartist hoppat hage mellan blocken och utnyttjat en jämn situation.
Och situationen i Landskrona är alltför bekant efter sverigedemokraternas kraftiga framgång och problemen med att få fram en fungerande ledning. Vid liknande situationer på riksplanet blir det extraval. Självklart måste kommunerna också få samma möjligheter. Det viktigaste är ju ändå att man har fungerande ledningar som kan styra och fatta nödvändiga beslut om skola, äldreomsorg och annat.
För större genomslag
Plötsligt talar socialdemokraternas Marita Ulvskog om treåriga mandatperioder efter valnederlaget. Det är ingen bra lösning. Fyra år var något man snabbt förhandlade fram på 90-talet och det ger också nya regeringar möjligheter att våga ordinera tuff medicin som kan behövas ibland. Det gjorde socialdemokraterna i mitten av 90-talet och det gör den nya alliansenregeringen nu.
Treåriga mandatperioder är inte bättre på det kommunala planet, men däremot kan man förstås även i Sverige skilja kommunalvalen från riskdagsvalen. Det ger oss val lite oftare och de kommunala frågorna får det större genomslag som vore naturligt i dag.
Om man dessutom inför möjligheten till extraval under mandatperioderna även kommunalt så kan man lättare lösa upp besvärliga knutar som uppstår. Det finns ingen anledning att under fyra år cementera ett valutslag som kanske skapar handlingsförlamning eller att värna om det även om man i en kommun gravt missköter styret.