Krönika: Invigningarnas helg för Kulturens hus

Politik2007-01-12 06:00
Detta är en ledare. Artikeln uttrycker tidningens opinionsbildande linje. Norrbottens-Kurirens politiska etikett är oberoende moderat.
KULTURENS HUS i Luleå är efterlängtat efter diskussioner och politiskt taktikspel som
pågått under ett halvt sekel.
Därför är det inte mer än rätt att man startar med invigningar staplade på varandra. Förra
helgen var det en slags provinvigning, en privat tillställning hette det. För 800 personer I kväll har man ungdoms­invigning. Och i morgon det den stora invigningen i Kulturens Hus med egen invigningsmusik som skrivits av Jan Sandström, Mikael Niemi som inviger biblioteket, Karin Mamma Andersson som inviger konsthallen
Det kan man kalla för ett
riktigt kalas !

Borgerligt projekt
Kommunalrådet Karl Petersen (s) är förstås stolt över att ha varit med om att driva igenom det här borgerliga projektet som kostat svindlande 370 miljoner kronor. Däremot inte de många av hans partivänner som år
efter år lade ut krokben och olika hinder för det konserthus som de tidigare talades om.
Frågan har varit starkt
politiskt infekterad. Social­demokratiska partiledningar på löpande band bedrev under
nästan 50 år en ur deras synpunkt framgångsrik förhalningstaktik. Man fattade beslut som var försedda med massor av brasklappar som man såg till att det ständigt gick att plocka fram. Förhalningen lyckades också.

Gammalt argument
Det var först med Karl Petersen vid
rodret som frågan om ett konserthus eller
Kulturens Hus fick fart. Låt vara att företrädaren Ulla Ölvebro (s) mitt under valrörelsen 2002 i en skrivelse gjorde en tunn avsiktsförklaring som mest handlade om att ge sig på de borgerliga partierna. Hon talade om att luleåborna skulle få komma med synpunkter i alla fall Och om en placering i kvarteret Uttern, de gamla lokstallarna vid Hertsövägen eller tekniska- och skolkontorens
dåvarande byggnad
Tidigare under våren hade de starkt splittrade sossarnas repskap ställt sig bakom förslaget till ett konserthus. Valtaktik, fnös oppositionen.

P-G fick inte vara med
Och Ulla Ölvebro underströk snabbt att minskade statsbidrag kunde leda till att kommunens ekonomi snabbt förändrades. Argument som hade hörts även under tidigare år när locket lagts på frågan.
Men Karl Petersen och P-G Isaksson drev på och fick en majoritet av repskapet med sig. Samme P-G Isaksson som ju var
byggnadsnämndens ordförande också och senare fintades bort och inte ens fick vara med och ta första spadtaget. Mycket märkligt.
Strax efter valet 2002 var också Petersens parhäst Börje Lööw (v) snabbt ute och menade att konserthuset hotades av socialnämndens underskott
Nåja, alla socialdemokrater var inte heller förtjusta över satsningen, men den här gången blev det för svårt att lägga in backen åter igen. Trots att Ulla Ölvebros tidigare parhäst Mårten Ström i sista stund ställde sig positiv till att man i stället byggde ett kombinerat konsert­hus, kasino och 25-vånings­hotell i Röda havet. Han menade på att det var svårt att få ett konserthus lönsamt, men med ett kasino skulle en ekonomiskt stark partner kopplas till det ...

Hade hört det förut
Nåja, det skulle inte ha varit lätt att få ett kasino till Luleå. Men Mårten Ström tänkte sig kanske ett svartkasino med raka rör till konserthuskassan ?
Den 29 september 2003
fattade fullmäktige i alla fall beslut om att bygga Kulturens Hus. Det var ingen garanti för att det verkligen skulle bli ett ändå. Jag minns att vice kommunstyrelseordföranden Margareta Lindbäck (s) strax före beslutet berättade för mig att man hade fattat samma beslut tio år tidigare också när hon var fullmäktigeordförande. Men den gången hängdes beslutet upp på ett statsbidrag på 25
miljoner som Luleå inte fick
Moderaterna var förstås nöjda med det positiva beslutet eftersom de drivit frågan om ett konserthus under massor med år. Inte om ett Kulturens Hus, en kulturell diversehandel som också blev en mycket dyrare historia.
Nästan ensam kvar på åhörar­läktaren under det sena och sega fullmäktigemötet satt
orkesterföreningens gamle ordförande Erik Sundström. Han som hade drivit frågan om ett kulturhus sedan 80-talet. Att han var gladast i sessionssalen efter beslutet rådde det knappast något tvivel om.

Det fattas en del
Inför beslutet gjorde Luleå kommun en rad olika enkäter. Idag tål det att erinra om att luleåborna inte ville ha ett nytt hus bara för att kunna lyssna till musik. Det tyckte att man
också skulle ha dans, teater,
utställningar, föreläsningar och konferenser.
Men tyvärr har man inte nått ända fram. Utbudet blir begränsat. Och det är en stor brist att man i ett Kulturens Hus inte kan ha stora föreställningar med teater, opera, balett.
Riksteatern ställde också i höstas in tre produktioner i
Luleå på grund av de tekniska begränsningarna i Kulturens Hus. Det borde rättas till. Att komplettera med den teknik som gör det möjligt att ha större teaterföreställningar i huset måste med lite god vilja vara möjligt på 2000-talet.
Jag är övertygad om att de flesta luleåbor också väntar sig den bredden i utbudet.
Nå, det får bli en senare fråga. Nu handlar det i första hand om invigningen - eller om
invigningarna rättare sagt. Och om att Luleå äntligen har fått ett Kulturens Hus efter tidernas längsta kommunala långbänk i stan. Men bättre sent än aldrig, som det heter.