LEDARE: Krönika: His(s)nande krav i Luleå och Gällivare

Därför känns det bra att Preem Mjölkudden i Luleå vunnit över kommunen i en tvist om en helt onödig hiss. Och precis lika illa är det att Kiruna Grus & Stenförädling i Gällivare jagas av en tjurig miljö- och byggnadsnämnden i en liknande fråga som nu har hamnat i kammarrätten men inte är avgjord ännu. Vindskontor med hiss? Kampen i Luleå tog sju år och slutade först i regeringsrätten. Striden är ytterligare ett exempel som visar att Luleå kommun inte värnar tillräckligt om kommunens företag. Det hjälper inte att i ord låtsas vara företagarnas vän när man i handling visar raka motsatsen. Ove Forsberg vid Preem Mjölkudden har en mindre rörelse med fem anställda. För sju år sedan byggde han ett litet kontor på vinden för att ha någonstans att krypa undan med fakturahantering, dag-rapporter och en del småplock som det alltid blir vid ett företag. 25 kvadratmeter blev rummet och man byggde om lite för totalt 300.000 kronor. Ove Forsberg har förutom sin egen arbetsplats en mindre för sin pappa, som dock inte är anställd vid före-taget men hjälper till lite ibland. Precis som det är vid så många andra mindre företag. Fastnade i klorna Men en byggnadsinspektör satte klorna i Ove Forsberg vid slutbesiktningen. Han ansåg att det behövdes en hiss för 100.000 kronor upp till det lilla vindsrummet. Trots att det finns möjligheter till undan-tag för viss industri och för arbetsplatser med enbart servicepersonal. Ove Forsbergs kontorsjobb är av den arten att den inte kräver någon fast anställd. Bokföring, dagböcker och annat lite tyngre har han lagt ut på en annan firma. Därför borde det också vara rimligt med ett undantag för hisstvånget. Byggnadsinspektören har flyttat för flera år sedan men tjänstemännen har fortsatt att driva frågan. Stämningen påverkas ?De ägnar energi åt fel saker?, tycker Ove Forsberg som jag pratade med i går. ?Och med det här kravet liggande över oss har stämningen vid företaget påverkats. De anställda har också skrivit och ifrågasatt behovet av hissen, men ingen har brytt sig om det heller.? Naturligtvis är det så. Det behövs ingen hiss vid Preem Mjölkudden. Och skulle Ove Forsberg ha tvingats att installera den så hade den bara stått och rostat och samlat damm för att göra några byråkrater glada. Den behövs ju inte och till kontoret tar man sig snabbare via trappan. ?Alla överklaganden och advokatkostnader har kostat mig cirka 60.000 kronor?, säger Ove Forsberg. Det är förstås inte rimligt. Och samtidigt har Luleå inte förbättrat sitt anseende i företagarkretsar. Luleå har inte råd med sådana här fula plumpar. Betonghiss i Gällivare I Gällivare är det ett härligt tryck just nu. Men man kan fråga sig vad man håller på med vid miljö- och byggnämnden som med näbbar och klor slåss för att betongarbetare ska få en hiss till byggkontoret en trappa upp. Trots att alla anställda i företaget sysslar med betongarbete och att det inte finns renodlade administrativa uppgifter. Och trots att det är ett så tungt och påfrestande jobb att det knappast är troligt att några rörelsehindrade kan få jobb vid Kiruna Grus & Stenförädling ? eller söker sig dit. Klarar man inte av att gå i trappor är det svårt att klara jobbet som betong-arbetare. Men vid nämnden struntar man blankt i sakargumenten. Trots att både länsstyrelsen och länsrätten givit företaget rätt och anser att det inte behövs någon hiss så driver nu nämnden frågan vidare till kammarrätten. Nämndordföranden Lennart Hagstedt (s) skriver att ?det är av vikt att även personer med nedsatt rörelse- och orienteringsförmåga ska ha möjlighet till en arbetsplats som är tillgänglig?. Anser det ?besynnerligt? Och byggnadsinspektör Jan Johansson skriver till och med att nämnden ?anser det besynnerligt att tillskapa ett övre plan med kontor?. Jag är övertygad om att det inte sker därför att man ska ha några skumma affärer för sig, men nämndens värdering tyder nästan på någonting ditåt ? Sånt borde den akta sig för. Nu ligger frågan om hiss för högst eventuella framtida rörelsehindrade betongarbetare i kammarrätten. Förhoppningvis ger den samma besked som länsrätten och länsstyrelsen och knäpper nämndledamöterna på näsorna. Det har de gjort sig förtjänta av genom att driva den här frågan så envist.

Ledare: Krönika: His(s)nande krav i Luleå och Gällivare

BLAND skadar det inte med en god portion sunt förnuft och att man inte bara dunkar lagböckerna i bordet så att det dammar.