Krönika: Hemliga klubben i Gällivare
Detta är en ledare. Artikeln uttrycker tidningens opinionsbildande linje. Norrbottens-Kurirens politiska etikett är oberoende moderat.
sossarna inte ens har vågat ta i den efter folkomröstningen i september då endast sju röster skilde mellan dem som sa nej till biltrafik och de övriga.
Samtidigt tilläts inget rakt ja-alternativ utan man fick bara rösta nej eller nästan nej till trafik. Något liknande har man inte ens kunnat komma på i Grönköping! Men nu
kanske man nappar på idén även där
Hemliga klubben
Gymnasieeleverna måste ses som kommunens framtid, men deras viktiga åsikter i frågan om torget doldes ändå medvetet före valdagen och har först nu kommit fram ! Vid skolvalet torsdagen före valdagen var en klar majoritet av dem som valde alternativ för den öppnare
linjen, hela 63 procent, och bara 37 procent för att behålla Döda torget som idag. Och ändå fick av någon besynnerlig anledning bara gymnasieelever under 18 år delta och föra ut sina
åsikter
Men de styrande var tydligen rädda för att vad de unga i
Gällivare tycker, de som ändå ska leva med beslutet, skulle påverka valutgången. Därför blev det locket på och Hemliga klubben. PRO-linjen med Ulf Sundberg som tung nej-förespråkare
skulle skyddas över valdagen Inte
någon särskilt framtidsinriktad politik !
Resultatet av
gymnasieelevernas partival offentliggjordes direkt,
men inte vad de tyckte om torget. Däremot redovisades grundskoleelevernas åsikter. Det stinker rejält kring frågan.
Måste analyseras noga
Med så liten marginal som
futtiga sju röster mellan de
alternativ som tilläts borde
politikerna ha mod och kraft att ta tag i frågan och besluta utifrån vad som ändå är rimligt. Helst som det dessutom var nej-rösterna på landsbygden runt Gällivare centralort som avgjorde. I centralorten där de allra närmast berörda bor var det övervikt för att åtminstone tillåta viss biltrafik. Att man i Hackas eller Niilivaara inte
känner lika starkt för öppenhet i en centralort som man mer
sällan besöker förstår jag.
Politikerna måste göra en ordentlig analys av resultatet, ta till sig det ordentligt och försöka fatta ett genomtänkt framtidsbeslut. Och det är förstås inte den tolkning som gjorts av nej-generalen Ulf Sundberg, gamla kommunalrådet och PRO-basen vars livsmonument är ett dött torg. Politikerna måste ha förmågan att se längre än så och driva en mer framåtsyftande politik än att som Sundberg bara sätta klackarna i backen !
Inte behandlat
Fortfarande har inte resultatet av folkomröstningen behandlats. Den som ändå kommunfullmäktige hade beställt och som orsakade så långa diskussioner och fintanden. Och
frågan kan inte komma upp
förrän någon gång efter årsskiftet. Ett nytt fullmäktige har ju dessutom redan tillträtt.
Vad är man rädda för?
"Vi ska nu försöka lyfta upp frågan på kommunstyrelse- och fullmäktigenivå", säger Eva
Alriksson (m) som länge väntat att resultatet av folkomröstningen skulle behandlas. Men inget har hänt.
Och hur frågan skötts är
också en präktig skandal.
Annat valresultat
Man kan väl inte ordna folkomröstningar och sedan strunta i att gå vidare med dem politiskt!
Eller är det möjligen så att man i Gällivare tycker att det kan räcka att ta upp frågan i
arbetarekommunens repskap, i praktiken framöver kommunstyrelsen i Gällivare.
Det är ju repskapet som ensidigt kan bestämma var skåpet ska stå framöver utifrån valresultatet. Genom samverkan med sjukvårdspartiet och vänsterpartiet kan de manövrera som de vill då det räcker med stöd av ett av stödpartierna,
ibland inget av dem.
Hade gymnasieelevernas åsikter kommit fram så är det troligt att valresultatet blivit ett annat. I en sådan här fråga är det ändå väldigt många vuxna som lyssnar till vad den yngre
generationen anser. Och med bara sju röster som skilde så var ju marginalen ytterst knapp.
Frågan om Döda torget i
Gällivare har behandlats förfärligt illa och turerna kring folkomröstningen med de
begränsade alternativen har varit synnerligen anmärkningsvärda. Att utifrån den värna om ett stort tomt och dött torg i
Gällivare känns som ett försök att föra folk bakom ljuset och samtidigt påstå att man följer vad de beslutat.