Krönika: Gökungen rivs före beslutet
Detta är en ledare. Artikeln uttrycker tidningens opinionsbildande linje. Norrbottens-Kurirens politiska etikett är oberoende moderat.
från i fjol om rivning av det gamla bankhuset och gamla turistinformationen i kvarteret Gökungen intill stadshuset.
Huset (på bilden) som allmänt börjat kallas just Gökungen.
Beslutet var inte så konstigt kanske. I går fick jag nämligen kontakt med Johan Larsson vid Nordisk Maskintjänst AB i Luleå som fick uppdraget att utföra rivningen i november.
"Hela den invändiga rivningen har pågått under flera veckor. Men utifrån ser fasaden och byggnaden fortfarande orörd ut. Så långt har vi inte hunnit än."
Spel för galleriet
När nämnden tog upp frågan i torsdags var alltså allt klappat och klart. Beslutet kunde inte ändras. Det hela var rena spelet för galleriet.
"Det kan hända att rivningen hade börjat. Det kan bli så här. Men vi hade skrivelser från hembygdsföreningen, hade fått brev och enskilda förfrågningar om huset", säger nämndordföranden Margareta Linbäck (s) som förklaring till att frågan togs upp i nämnden.
Allt har alltså skett snabbt. När kommunalrådet Karl Petersen (s) häromdagen slog fast att Gökungen i motsats till Fritz Olsson-husen skulle rivas så hade det redan pågått i flera veckor
Men det är svårt att förstå hur ett hus som är cirka 40 år kan vara så förfallet som det
beskrivits inför rivningen. Rena rama rucklet som det inte fanns minsta lilla hopp för och dit man in ens ansett sig kunna stoppa in stackars oppositionspolitiker som inte har någonstans att ta vägen. De får hellre springa runt på stan med papper i nävarna och till bostaden för att jobba.
"Årsring av arkitektur"
"Byggnaden har ett stort kulturhistoriskt värde", tycker också centerns gruppledare Camilla Hansen. Inte främst som centerpartist utan som tidigare byggnadsantikvarie.
"Gökungen är ett av få unika hus som är oförvanskade från de här åren och har ett typiskt
arkitektoriskt formspråk. Lite av en årsring av arkitektur."
Men i Luleå kommun tyckte beslutsfattarna i stället att det skulle jämnas med marken som ska sås med gräsfrö och bli en liten grön oas. Eller som en sandlåda om man ser den jättelika Stadsparken på andra sidan gatan som Sahara En oas för politiker och beslutsfattare i stadshuset.
"Vi ska försöka utvidga det lilla befintliga parkområdet och göra det trevlig. Det talas alltid om platser där man kan sitta. Och det blir mycket fina blommor vid området", säger Margareta Lindbäck.
Nordisk Maskintjänst AB har fått rivningsjobbet för 575.000 kronor plus 144.000 kronor i moms, totalt 719.000 kronor.
Sedan tillkommer kostnader för att ställa oasen i ordning.
Nästan som en ödegård
Det är smått ofattbart vilken åtgärdslista som tekniska kontoret hade knåpat ihop. Allt verkade fel. När man läser beskrivningen går tankarna till gamla ödegårdar på skotska landsbygden med dörrar och fönster som står och slår i vinden och vatten som forsar in genom spåntaken
I korta drag beskrevs nödvändiga åtgärder som att det behövdes ett nytt uppstolpat yttertak och tilläggsisolering i stället för dagens platta tak. Fasaderna var i behov av nya fönster och
dörrar, tilläggsisolering, delvis ny fasadbeklädnad och små fönster måste bytas mot normalstora. Invändiga ytskikten, tapeter och annat, måste bytas ut.
Befintliga installationer för värme, ventilation och sanitet dög inte heller. I princip all befintlig elinstallation måste bytas ut. Vidare ansågs inte byggnaden uppfylla tillgänglighets- och
arbetsmiljökrav. Därför måste det installeras hiss i tvåvåningsbyggnaden, ske rums- och fasadförändringar
Det hela verkar inte riktigt klokt!
Bestämde slutsatsen först?
"Kostnaden för en nödvändig renovering och ombyggnad av huset blir mycket stor i förhållande till ytan", konstateras det avslutningsvis.
Men på något sätt känns det som att man först kom fram till den slutsatsen och sedan såg man efter vad som man kunde sätta upp på den enorma åtgärdslistan för att nå målet. Det här brukar nämligen vara tjänstemäns sätt att utmåla problem för politiker och ge dessa rätt underlag för beslut i viss riktning
Med eller utan politiskt stöd.
Jag vägrar tro att en fastighet som är byggd 1962 kan vara i så uselt skick. I så fall finns det all anledning att ifrågasätta hur den har skötts under årens lopp och vilka som bär ansvaret för förfallet.
Eller är skurkarna kanske
EVIVA Vägledningscentrum som varit i lokalerna? Några vid CSNs servicekontor?
Teknologkåren? Informationsavdelningen som varit där?
Turistbyrån? Eller har allt förfallit sedan bankens dagar?
Ändå borde väl kommunen ha gjort något under årens lopp!
"Enkelt att hyra ut"
Varför försökte man inte hyra ut fastigheten?
Fastighetsmäklaren Jerry
Eriksson erbjöd sig i måndags att köpa Gökungen för en
miljon. "Jag är beredd att utan förbehåll och villkor betala
1.000.000 kronor för fastigheten", skrev han direkt till tekniska förvaltningens chef
Roland Eriksson. Men han har inte hört ett knäpp.
"Min idé är att rusta upp och hyra ut till främst affärsverksamheter", sa han till mig i går. "Jag gör inte samma bedömning som tekniska kontoret av
renoveringsbehoven."
"Att köpa Gökungen för en miljon vore billigt. Sedan skulle det kosta ungefär lika mycket att rusta upp huset. Och jag ser inga problem att hyra ut lokaler!"
En helt annan bedömning. Men då kände han inte till rivningen invändigt. Nu går det ju inte heller riktigt till så när
kommunen säljer utan det skulle ha handlat om ett direkt anbudsförfarande - men med golvet på en miljon. Några hade kanske varit villiga att betala ännu mera.
"Huset måste
offras", menar dock Margareta Lindbäck - och tänker väl på blommorna och parksofforna.