Krönika: General Ögren och hans malajer
Detta är en ledare. Artikeln uttrycker tidningens opinionsbildande linje. Norrbottens-Kurirens politiska etikett är oberoende moderat.
"Nu har vi generaler som står och
pekar med hela
handen. Så får inte
en modern kunskapsorganisation styras", sa läkarföreningens ordförande Robert Svartholm i NSD för några dagar sedan.
General Kent Ögren (s) och hans läkare som känner sig som malajer Det är ingen vacker jämförelse. Och även om Ögren och landstingsdirektören Elisabeth Holmgren gillar att peka med hela handen så låter det lite 1950-tal över agerandet.
Inget skott från höften
Robert Svartholm har absolut inte skjutit från höften, om nu någon tror det. Han har ordentligt på fötterna i form av en
enkät som föreningen gjort för att ge sjukhusläkarna en möjlighet att uttrycka vad de känner och upplever på arbetsplatsen.
Resultatet är skrämmande. Läkarna upplever inte att
de verkar i en
modern organisation utan betraktar landstinget som en dålig arbetsgivare med hierarkiskt styre. De arbetstagare som ser arbetsgivarsidan som en hop generaler med små öron och stora käftar får alltid svårt att ge allt och göra en maximal
arbetsinsats. Oavsett hur
mycket de själva försöker bjuda till för att prestera bästa möjliga resultat.
Dessutom är inte läkarkåren större än att det här synsättet snabbt sprider sig och försvårar rekryteringar. Och det är
allvarligt.
Jag ser att landstingsrådet Kent Ögren (s) surt förklarat att han tycker att det hade varit mer klädsamt om läkarföreningen gått till honom i stället för att gå ut med kritiken i medier.
Amatörer som leker proffs
Varför då ?
General Ögren gillar kanske inte att åsikterna om hans militära styre får vidare spridning utan föredrar att mumla om frågorna bakom stängda dörrar och ilsket röda sammanträdeslampor. För att sedan inför
medier och allmänhet själv försöka lägga allt till rätta utifrån den syn han själv har.
Det där med öppenhet är lite svårt det.
Speciellt bland amatörer
som leker militära proffs med förebilder från tidigare
decennier
Högsta prioritet
I stället för att smussla och viska i slutna rum kring de här problemen är det bra om landstingsledningen tar tag i frågorna med hög prioritet. Besvikelsen är förstås stor och djup bland sjukhusläkare som dömer ut samarbetsklimatet på det sätt som nu sker.
Det är möjligt att Kent Ögren och Elisabeth Holmgren inte är rätta personerna att försöka skapa en annan stämning
mellan läkarna och landstingsledningen. Ögren har väl inte direkt gjort sig känd som en politiker som lyssnar på andra utan snarare som den som vill styra och ställa med det mesta själv. Och efter eget huvud. Medan Elisabeth Holmgren snällt verkar traska vid hans
sida och lyda minsta vink
Vem minns inte turerna kring Kiruna sjukhus och BB-avdelningen !
Extern hjälp behövs
Landstinget behöver förmodligen snarast hjälp utifrån för att klara ut de djupa motsättningar som finns. Det duger inte att lite slappt vifta bort kritiken utan det är viktigt att gå till
botten med den och försöka rätta till allt som gått snett.
Den militära organisation som liknar en pyramid måste plattas till rejält om samarbetsklimatet ska kunna förbättras. Det är verkligen ingen liten intern landstingsfråga utan påverkar i hög grad alla norrbottningar som tvingas ta kontakt med sjukhusen. För dem är det viktigt att kompetenserna som finns kan utnyttjas maximalt och att det inte sker en massa onödiga energiförluster på
internt trassel och missnöje bland läkare.