Krönika: En röd blå-gul dag

Politik2005-06-04 06:30
Detta är en ledare. Artikeln uttrycker tidningens opinionsbildande linje. Norrbottens-Kurirens politiska etikett är oberoende moderat.
ÄNTLIGEN BLIR ÄVEN den svenska nationaldagen helgdag. Hur mycket blågul yra det blir i Luleå, Piteå, Kalix och Jokkmokk under den första röda nationaldagen återstår att se. Men intresset verkar betydligt större än något tidigare år så det lär knappast undgå någon vad som gäller på måndag.<br>I Boden firar man i alla fall ordentligt, utnyttjar dubbelhelg-en och börjar redan i morgon med krogyra och musikgymnasiets elever som uppträder på Centrumtorget. På nationaldagen blir det karneval och marsch till Kvarnängen där vänster-partiets kommunalråd Bosse Strömbäck håller högtidstalet. Mer blågult än rött, hoppas jag ...<br>Riktig rivstart<br>I Luleå blir det gott om aktivi-teter på olika platser inom kommunen och marsch från Floras kulle till Stadsparken där fullmäktigeordföranden Margareta Eriksson hälsar välkommen efter en snabb överflygning med flygplan från F 21.<br>I Piteå firar man från morgon till kväll på Rådhustorget och i Badhusparken. Där räcker det att läsa programmet för att känna lite av yran ?<br>Visst verkar det bli en riktig rivstart och nystart på national-dagsfirandet! Och det är utmärkt. En bra start kan också bidra till att vi närmar oss norrmännen som verkar vara världsmästare i nationellt firande.<br>Lättare med fotboll<br>Märkligt nog firar Sverige norskt samma år som Norge firat självständigheten från Sverige för 100 år sedan med blåsorkestrar och parader över hela landet. Dagen efter den första svenska national-dagen som helgdag så har det dessutom gått på dagen 100 år sedan norska stortinget för-klarade unionen upplöst.<br>Men nu är Sverige inte längre någon udda nation som smyger med nationaldagen och där man har svårt att visa nationella känslor i andra sammanhang än när exempelvis landslaget i fotboll öser in mål på Malta i eftermiddag. <br>Jag minns att det för några decennier sedan fanns journalister som närmast betraktade det som förnedrande uppdrag att tvingas skriva om Svenska flaggans dag. Idag när Mao, Che Guevara och diverse avgudade revolutionärer är döda och begravda så låter det mycket märkligt. Ja, Fidel Castro lever förstås fortfarande men fasaden på hans lyckorike har han inte ens murbruk längre till att försöka lappa.<br>Bok- och klosterbrännare<br>Vänsterpartiet och miljöpartiet röstade i riksdagen emot nationaldagen som helgdag. I övrigt avstod enstaka ledamöter men samtliga moderater röstade för liksom alla sossar utom Martin Nilsson. Däremot tyckte folkpartisten Karin Pilsäter att det var fel att fira dagen för kröningen av Gustav Vasa som Pilsäter betraktar som både bok- och klosterbrännare. <br>Ja, men då kunde hon väl i stället ha nöjt sig med att 1809 års författning antogs just den 6 juni! En folkpartist och en centerpartist röstade också mot förslaget, men på det stora hela kan man ändå konstatera att det fanns en bred uppslutning i riksdagen bakom att göra nationaldagen till helgdag. <br>Och det kan det finnas anledning att erinra sig när en och annan gruffar över nyordningen som både LO och Svenskt Näringsliv haft avtalsmässiga invändningar emot.<br>Lite väl bråttom<br>Visst har nyordningen ställt till med en del trassel i år. Riksdagsbeslutet fattades så sent som i december. Därför saknas korrekta almanackor i år och många arbetsscheman var redan spikade vid den tidpunkten. Men man ville förstås ha en bra start med en dubbelhelg så därför blev det lite kort om tid mellan beslut och verkställighet.<br>Sedan återstår att se om inte fler än fem procent firar nationaldagen, vilket Temo kommit fram till. Men fem procent är ändå nästan en halv miljon människor och så många samlar inte första maj-firandet längre. Trots att kreativa Räkne-Nissar och Räkne-Stinor för-söker plussa på siffrorna ...<br>bo.ostman@kuriren.com