LEDARE: Krönika: Dags att tänka om

Lägg Ian Plimers bok Heaven and Earth (2009) på minnet. Den kommer nämligen troligen att gå till historien som början till slutet för växthusteorin. Plimer är - i motsats till många av de självutnämnda "klimatexperter" som mässar om svällande hav, stigande temperaturer och töande glaciärer - som geolog fackman och har jordens klimathistoria som specialitet. Och han anger i boken över 2.000 referenser till verk från bland annat fysik, astronomi och historia som sammantagna visar att dagens klimatskiftningar inte är unika. Eller orsakade av människan. Vår planet är nämligen inte den trygga, stabila "moder jord" som vissa hävdar. I verkligheten lever vi på en krutdurk vars miljö ständigt omvandlas av naturliga krafter, varav här bara kan nämnas ett fåtal. Viktigast är solen, som inte är den fast punkt i tillvaron många tror. Den far bland annat fram i Vintergatan i en bana som gör att jorden periodiskt drabbas av istider. Och vobblar på ett sätt som gör att avståndet till jorden skiftar med fem miljoner kilometer, vilket givetvis påverkar klimatet. Solen påverkar också klimatet indirekt genom att stöta bort så kallad kosmisk strålning som styr molnbildningen. Få moln ger högre temperatur, fler moln lägre. Och inte heller jorden är stabil. Eller klimatneutral. Jordskorpan består nämligen av bergsplattor som bland annat skapar kontinentaldrift, jordbävningar och
"supervulkaner", varav de senare motsvarar tiotusentals Hiroshima-bomber och spyr ut så mycket sot att jorden - och klimatet - förändras i årtusenden. Att klimatet är dynamiskt och därför aldrig varit eller någonsin kommer att bli stabilt må låta otäckt. Men så är det. Och vad Plimer gör är att visa hur naturliga krafter under historien påverkat klimatet både kort- och långsiktigt, samtidigt som han gör upp med påståendet att mänskliga koldioxidutsläpp drastiskt påverkar klimatet. Koldioxid är nämligen en så svag växthusgas att inte ens en omedelbar uppeldning av jordens all kol och olja skulle påverka klimatet i framtiden mer än (möjligen) marginellt. Plimer påpekar också att växthusteorin inte håller då det finns många saker den inte kan förklara. Som att om människan ansvarade för en knappt engradig temperaturökning under 1900-talet, varför steg då temperaturen samtidigt lika mycket på Mars och på Jupiters månar? Eller varför inte Nord- och Sydpolen smält tidigare i historien, då koldioxidhalten varit många gånger högre än idag? Om växthusteorin kunde svara på dessa och andra, minst lika kinkiga frågor skulle man kunna ta den på allvar. Men det gör den alltså inte. Dess anhängare använder sig i stället av selektiv statistik och eleganta grafer som Al Gores "koldioxidkurva", som dock inte stämmer med verkligheten (då det är så att höjda temperaturer leder till högre koldioxidhalter och inte tvärtom). Samt anklagar Ian Plimer och hundratals andra forskare för att vara skojare. Men detta bör icke förvåna. För många är nämligen växthusteorin inte ett vetenskapligt utan politiskt spörsmål, som visat sig funka utmärkt som motiv för krav på fler skatter och regleringar. I längden kommer dock även dessa att få ge med sig. För vetenskapliga fakta är envetna droppar, som med tiden urholkar den allra hårdaste sten. Så garanterat en dag även växthusteorin.

Ledare: Krönika: Dags att tänka om