För att hantera din prenumeration, besök oss på webben.
På grund av regler från din plattformsleverantör kan du tyvärr inte utföra prenumerationsärenden i appen.
Ledare: Krönika: Är det verkligen stöd de vill ha?
Politik2009-11-21 06:00
Detta är en ledare. Artikeln uttrycker tidningens opinionsbildande linje. Norrbottens-Kurirens politiska etikett är oberoende moderat.
Centerpartisten Gunnar Selberg från Kiruna är inte världens mest populära man i landstingsfullmäktige. I sina långa, oräkneliga inlägg från talarstolen har han visat uppenbar oförmåga att hålla sig till saken. Än värre i sina politikerkollegors ögon: han har haft mage att ifrågasätta politikernas prioriteringar. Mitt i all retorisk oreda har Gunnar Selberg nämligen lyckats förmedla den högst relevanta och befogade frågan om vad politiken egentligen ska ägna sig åt. En formulering i landstingets delårsrapport fick Gunnar Selberg att reagera: "Genom en aktiv kultur- och regionalpolitik, EKONOMISKT OCH ANNAT STÖD TILL kollektivtrafik och DE MINDRE FÖRETAGENS UTVECKLING ska förutsättningar skapas för en god livsmiljö." Han har sedan återkommit till detta: landstingspolitiker kan inte skapa tillväxt och ska inte ge sig på att försöka stödja företag. Resonemanget är lika gångbart utvidgat till hela den politiska sektorn. Företagsstöd är lika fel oavsett om det är EU, staten, landstinget eller en kommun som delar ut det. Länsstyrelsen i Norrbotten är en av dessa bidragsgivare. Företagsstöd ges i flera olika former, bland annat som mikrobidrag, konsultcheckar och regionala bidrag till företagsutveckling. Några av de lyckliga som fick stöd under 2008 är Träklossen i Boden, Marine Carrier i Piteå, Brändö konferens och fritidsby i Luleå och Wildact adventure tours i Arvidsjaur. Sammanlagt blev det närmare 70 miljoner kronor i företagsstöd för Norrbotten 2008. Och det låter ju jättebra att stödja företag - vilken politiker vill inte göra det? Men pengarna, skattepengar, måste tas någonstans ifrån. Och för att ställa grupper mot varandra: pengar tas från företag som klarar sig utan/inte beviljas stöd och delas ut till andra. Är det rättvist? Är det att göra svenska och norrbottniska företagare en tjänst? Frågar man företagarorganisationerna vad de vill ha är det inte mer företagsstöd, utan lägre skatter, färre regler och kanske lite stöttning i form av mindre svartmålande beskrivningar av företagare och arbetsgivare i allmänhet. Ändå söker vissa företag stödpengar. Man kan moralisera över detta hyckleri från företagarnas sida. Men för dem som söker handlar det helt enkelt om att här finns pengar att hämta. Bidragssystem skapar inte bara passivitet. Det frodas ett slags entreprenörskap även på detta område, men inriktat på att mjölka pengar ur staten. Det handlar om anpassning: får andra så ska vi ha. Det handlar om dåligt självförtroende: vi klarar oss inte utan statens stöd. Det handlar om vanföreställningar hos alla dem som stöder stödtanken: Staten är nämligen för många, som den franske ekonomen Frédéric Bastiat uttryckte det redan vid mitten av artonhundratalet; "den stora illusion i vilken alla försöker leva på andras bekostnad". Det är i själva verket ofta vi själva som får betala. En annan illusion, som politikerna lever i, är att de är mer lämpade än andra att avgöra vilka företag och affärsidéer som är värda att satsa på. Men är det verkligen någon annan som på allvar tror att stödpengarna gör mer nytta i politikernas händer än i de företag de ursprungligen kommer från? Det är framförallt den frågan jag har velat ställa med mina tre krönikor om företagsstöd.
