SVT:s Uppdrag Granskning och nyhetsbyrån TT har tillsammans med den internationella granskningsgruppen OCCRP grävt fram uppgifter som visar på att Telia Sonera varit inblandat i en korruptionshärva i Azerbajdzjan år 2008. Det gäller en summa motsvarande sex miljarder kronor, vilket enligt TT:s beskrivning i sådant fall gör det till ”den i särklass största mutan i svensk historia”.
För bara några år sedan misstänktes företaget för korruptionsbrott i Uzbekistan och en förundersökning väcktes år 2012. Utredningen pågår fortfarande.
Det råder inget tvivel om att det finns saker att bringa klarhet i. Korruption är inte bara förkastligt ur brottssynpunkt, utan även förrädiskt på så vis att blotta misstanken om förekomsten av mutor riskerar att urholka förtroendet för makthavare. Det riskerar att sprida en osund kultur som undergräver demokrati och tilliten till institutioner.
I organisationen Transparency Internationals senaste ranking av korruption i världen var Sverige det fjärde minst korrupta landet (2014). Sverige håller sig gärna med en självbild av att korruption inte förekommer här. Göteborgshärvan med kommunpolitiker som missbrukat medborgarnas förtroende är dock en påminnelse om att det dessvärre visst gör det, och det är ingenting som enbart sker i stora företag. Risken för korrumperad makt finns lokalt och globalt, inom näringslivet och politiken, liksom inom sport- och föreningsvärlden.
På Transparency Internationals lista hamnade Azerbajdzjan på plats 126, bland de mest korrupta länderna. Svenska företag verkar i globaliserad värld men bör bära med sig samma grundläggande värderingar om att korruption är fel som de står för hemma. Detta blir extra prekärt när det kommer till misstankar mot ett delvis statligt ägt bolag som Telia. Sveriges trovärdighet som aktör för demokrati och mänskliga rättigheter globalt riskerar att få sig en törn. Det är särskilt beklämmande eftersom journalisten Khadija Ismayilova som tidigare avslöjat kopplingar mellan Telia och regimen i Azerbajdzjan nu sitter häktad.
Att näringsminister Mikael Damberg (S) var ute och kommenterade frågan på onsdagen var bra, men nog kunde han ha väntat med att försöka plocka egna politiska poänger genom att beskylla den förra regeringen för bristande styrning. Vad som än skedde 2008 var möjligt på grund av en kultur som tagit mer än två år att skapa. Det som krävs nu är klarhet. Ansvarsutkrävande kommer sedan, om det av åklagare kan bevisas att brott har begåtts.