I sin bok Sapiens beskriver författaren Yuval Noah Harari hur människan började gå upprätt. Det krävdes då smalare höfter än vad våra primatförfäder hade haft, vilket ledde till ett trängre bäcken. Dessutom hade hjärnan vuxit, med ett större kranium som följd. Detta gjorde förlossningar farliga. Men de kvinnor som födde tidigt, när barnets huvud fortfarande var mjukt och litet, hade större chans att klara förlossningen. Därför kom det naturliga urvalet att gynna en tidig födsel och vi människor föds tämligen outvecklade. Vi är därför under många år beroende av våra föräldrar för skydd och näring.
Människosläktet skulle för ha dött ut om inte fler än modern hade tagit ansvar för barnet. I dag är det inte längre bara våra släktingar och vänner som finns till hands, utan även staten hjälper till – exempelvis med föräldrapenning.
Att även den utan ekonomiska reserver kan vara hemma med sitt barn under dess första levnadsår är fantastiskt. Dessvärre verkar många politiker under senare tid allt mer börjat betrakta föräldrapenningen som något som finns till för föräldrarnas skull, och inte för barnens. Därför införs vid årsskiftet en tredje pappamånad, alltså pengar som barnets far inte kan överlåta till modern. Får Socialdemokraterna bestämma kommer föräldrapenningen så småningom bli helt individualiserad. Det innebär att mamman och pappan måste dela helt lika för att få ut full ersättning.
Argumenten för att flytta makten från föräldrarna till politikerna är huvudsakligen två. Det ena är att kvinnor missgynnas i sin löneutveckling eftersom de är hemma mer än männen. Detta är ett väldigt fyrkantigt sätt att se på världen, där det enda mätbara är storleken på lönekuvertet.
Det andra är att barn behöver både sin mamma och sin pappa. Det argumentet kan tyckas otidsenligt i en tid när alternativa familjebildningar, exempelvis två mammor, gärna lyfts fram som fullgoda alternativ till kärnfamiljen. Men det är också ett märkligt argument, eftersom samma politiker som vill kvotera föräldraförsäkringen, ofta vill att barnet ska lämna föräldrarna och börja på förskola så fort det bara går. Obligatorisk förskola, från så tidigt som tre års ålder, är ett förslag som förekommer bland såväl socialdemokrater som liberaler.
Konsekvensen av ett sådant förslag skulle bli att de föräldrar som vill och har ekonomisk möjlighet, att vara hemma med sina barn till skolstarten, skulle betraktas som brottslingar.
Barn är en fantastisk gåva, inte ett verktyg för politikers jämställdhetspolitiska agendor. Föräldrar behöver varken morötter eller piskor för att vilja göra det bästa för sina barn.