Det spretar och sticker ut och ingen vet var det ska ta vägen. Ena dan är det stopp mot statliga propåer om hur människor ska leva sina liv. Nästa dag lanserar man ett eget snusförbud.
Ibland undrar man nästan om Kristdemokraternas otydlighet används som medveten strategi.
Ändå tycker jag KD är en intressant avvikare. När andra partiledare mest pratar i materiella termer talar Göran Hägglund om värden. Om trygghet, gemenskap och relationer.
Under lördagens tal i Almedalen presenterade Hägglund en rad förslag som ska minska ungdomsbrottsligheten. Inget fel på innehållet, men jag undrar om förslagen ger väljarna en vettig anledning att rösta på KD i stället för något av de andra borgerliga partierna? Jag tvivlar på det.
Sist ut var Jimmie Åkesson. Inte nog med att han höll på i nästan en timme. Talet var dessutom bedövande tråkigt.
Är det genom sin mainstream-tråkighet som Sverigedemokraterna ska bli ett accepterat riksdagsparti bland alla andra? Det tror jag inte är någon lyckosam strategi.
Vad sa han då? I stort sett ingenting. Inga nya utspel eller förslag. Bara en lång och utdragen klagan.
Stundtals lät han som Håkan Juholt. Åkesson hade inte bara kopierat Juholts ironiserande inledning om statsministerns utsvävningar i yttre rymden. Han fortsatte också att attackera Reinfeldt genom hela talet. Till slut pratade om att återupprätta Per-Albins folkhem.
Båda partiledarna tycks dela en synnerligen endimensionell världsbild. Medan låga skatter är Juholts käpphäst, tycker Åkesson att invandringen är roten till alla samhällsproblem.
Juholt pratade om ett nytt Fattigsverige. Åkesson gjorde jämförelser med Burundi och Swaziland.
Jag tycker inte någon av dem känns särskilt trovärdiga.
Till sist: Fredrik Reinfeldt ägnade som bekant en del av sitt Almedalstal till att spekulera i om det finns liv i rymden.
Tyvärr har jag inget bra svar på statsministerns undran. Jag kan bara konstatera att ett besök på politikerveckan i Almedalen känns som att åka till en främmande galax.
I Almedalen är ingenting normalt.
"Borde Carl Bildt sluta twittra" var namnet på ett av de mer välbeökta seminarierna. Kommunikationen sker via flygblad och slagkraftiga budskap på t-shirts. Och den näringsfattiga födan, som ofta är gratis, består av snittar och rosévin.
Förvirringen drev till slut Christer Fuglesang, den ende riktige astronauten på plats, till ett självmordsförsök.
Vår egen motsvarighet till Nasa - Norrbottens läns landsting - hade skickat upp en egen rymdraket. Besättningen, med Kent Ögren och Agneta Granström i spetsen, tog chansen att diskutera sina hjärtefrågor med Almedalianerna.
På landstingets dagordning stod skryt om vår omvittnat goda "e-hälsa" och propaganda för det skriande behovet av storregioner. Visst, titeln "universums härskare", smäller onekligen högre än "Kent Ögren, landstingsråd". Ändå undrar jag vad vi skattebetalare får för pengarna?
USA:s president Barack Obama stoppade nyligen sitt lands kostsamma satsningar på rymdfärder. Dags för våra ledare att göra samma sak?
Själv planerar jag i alla fall att fortsätta min omloppsbana runt jorden och återvänder först om två veckor.
Värmlänningen Gary Bergqvist rycker in under tiden. Han är en erfaren och skicklig ledarskribent som efter många sommarvikariat redan är välbekant för Kurirens läsare.
Trevlig sommar!