Hur stor är Socialdemokraternas kris? Ja, gårdagens stora partisympatiundersökning från SCB – där S backade med 1,3 procentenheter och noterade sitt sämsta resultat någonsin i en sådan mätning (26,3 procent) tolkades som ”det hade kunnat vara värre” av många kommentatorer och partiaktiva.
Ett antal mindre opinionsundersökningar hade ju under senhösten antytt att det skulle gå ännu sämre.
SCB:s partisympatimätningar har på samma gång högre tillförlitlighet och lägre tillförlitlighet än andra de andra institutens. Högre eftersom de baseras på fler intervjuade. Lägre, eftersom de görs i en långsammare process och bara utkommer två gånger om året. Därmed är de sämre än ordinära opinionsmätningar på att fånga snabba tendenser och konsekvenser av nyligen inträffade situationer – som Stefan Löfvens taffliga framträdande i SVT:s Agenda nyligen. Den händelsen och efterföljande debatten har inte SCB hunnit fånga upp.
Regeringspartierna Socialdemokraterna och Miljöpartiet får tillsammans bara 31,4 procent av väljarstödet i SCB:s partisympatiundersökning. Det är ett anmärkningsvärt lågt stöd för regeringen, de fyra partier som står bakom januariöverenskommelsen och ett dåligt betyg på det politiska ledarskapet. Samtidigt är S och MP:s brokiga regeringsunderlag (där även Vänsterpartiet ingår) alltjämt större än den löst sammansatta oppositionen, trots att Moderaterna hämtar upp 2,3 procentenheter sedan i maj och nu samlar 18,3 procent av väljarna.
Annars är förstås Sverigedemokraterna i fokus i den här mätningen liksom i så många andra. Om det hållits ett riksdagsval i november i år skulle 22,6 procent av väljarna ha lagt sin röst på SD, vilket är en ökning med 5,5 procentenheter jämfört med majmätningen.
Sverigedemokraterna är för närvarande landets näst största parti, men inte långt bakom Socialdemokraterna. Och om opinionsläget fortsätter utvecklas som under det senaste halvåret så kommer SD att vara det största partiet om ett halvår.
Januariöverenskommelsen, vars enda syfte var att stänga ute SD från politiskt inflytande, kan för vissa ha framstått som en tilltalande lösning för stunden. Som ett sätt att hantera en krånglig parlamentarisk situation. Frågan är hur tilldragande överenskommelsen kommer att te sig när vi närmar oss valet.
Det blir inte lätt för S och MP att förklara varför de gick med på att avskaffa värnskatten, modernisera arbetsrätten och införa friare hyressättning – reformer som beskrivits som "för höger" för Reinfeldt och Nya Moderaterna. Det kommer att vara ännu svårare för de självutnämnda borgerliga mittenpartierna att överbevisa väljarna om att en röst på C och L inte är en röst på Socialdemokraterna.