Den ryska militära aktiviteten i Sveriges omedelbara närområde är fortsatt hög.
Enligt den norska försvarsnyhetssajten Aldrimer övade den ryska Nordflottan nyligen på att kunna genomföra stora offensiva operationer mot det demilitariserade Svalbard, med bland annat två stora landstigningsfartyg.
Detta är signalpolitik på hög nivå gentemot Nato, medlemslandet Norge – som har suveränitet över ögruppen – och de övriga nordiska länderna. Budskapet från Ryssland är att man har en massiv militär närvaro – bland annat i Franz Josefarkipelagen nära Svalbard – och är beredd att använda den.
Elisabeth Eikeland, talesperson för det norska försvarets operativa högkvarter, säger till Forsvarets forum (26/9) att övningen måste ses i ljuset av Rysslands annektering av Krimhalvön 2014:
”Et nytt kapittel skrives nå med tanke på aktivitet i nordområdene. Det som skjer nå på Frans Josefs land, føyer seg inn i det bildet vi har fått av Russlands aktiviteter de siste årene.”
Svalbard är av kritisk betydelse för Rysslands möjlighet att få ubåtar och flygplan på Kolahalvön att nå Nordatlanten. Att besätta Svalbard, eller någon annan del av Nordkalotten, för att gruppera långräckviddiga luftvärnssystem är en tilltalande möjlighet, förutsatt att det inte kostar för mycket.
Vad gör då Sverige för att möta spänningarna i Arktis och andra delar av vårt närområde?
Den rödgröna regeringen och de två borgerliga stödpartierna har nyligen kommit överens om finansieringen av vårt försvar fram till 2015.
På Dagens Nyheters debattsida (30/8) skriver partiledarna för Socialdemokraterna Miljöpartiet, Centerpartiet och Liberalerna att ”Försvarsberedningens förslag ska nu genomföras i den försvarspolitiska propositionen på ett sådant sätt att det ryms inom den ekonomiska ramen”.
De ekonomiska tillskotten, som successivt ökar försvarsbudgeten till 1,5 procent av BNP, innebär ett välkommet trendbrott efter Göran Perssons regementsnedläggningar Fredrik Reinfeldts beskrivning av försvaret som ett särintresse.
Problemet är bara att regeringens satsning bygger på rörliga priser. För Försvarsmaktens del betyder detta att tillskottet kan bli fyra miljarder kronor lägre än i Försvarsberedningens förslag från i våras.
Av de totalt 20 miljarder kronor i ökade anslag 2025, som regeringen och stödpartierna utlovat, återstår bara 16. Anslagen är i verkligheten alltså 20 procent lägre än vad ÖB räknat med – och vad regeringen och stödpartierna låtsas som.
Som M-ledaren Ulf Kristersson säger till DN (3/10) så har nu regeringen att välja mellan att tillföra de pengar som krävs eller att tala om vad som inte ska genomföras i Försvarsberedningens förslag.
”Då kan vi värdera sakskillnaden. Att bara låtsas att man gör något, och sedan inte ha finansiering till det, är ganska meningslöst som grund för en seriös diskussion om försvaret.”
Trots att det i dag finns en betydande medvetenhet om behovet av ett försvar som skyddar landets territorium och nationella integritet, backar partierna bakom Januariöverenskommelsen – till skillnad från Moderaterna – fortfarande inte upp besluten med tillräckliga försvarsanslag.
Man vill helst slippa tänka på vad som ska behöva hända innan mer pengar tillförs till Försvarsmakten – vår hemförsäkring – för att skydda Sveriges gränser.