Länge var det tabubelagt i svensk politik att ens antyda att det förekom fusk med sjukskrivningar, föräldrapenning, bostads- och socialbidrag och andra socialförsäkringar. KD-ledaren Alf Svensson stämplades närmast som en samhällsfiende i valrörelsen 2002 efter han brutit tystnaden om bidragsfusk.
Dåvarande statsminister Göran Persson (S) ansåg att KD-ledaren visat ”okänslighet”. Socialförsäkringsminister Ingela Thalén (S) förklarade att Svensson ”inte förstått hur arbetsmarknaden ser ut”.
Sedan dess har det hänt en hel del, bland annat har bidragsbrott blivit en egen brottskategori. Men fortfarande saknas effektiva verktyg för att täta läckaget ur trygghetssystemen.
Förra veckan överlämnades slutrapporten från delegationen för korrekta utbetalningar från välfärdssystemen till regeringen. Den visar att 300 miljarder felaktigt har försvunnit sedan 2005 på grund av slarv, misstag eller rent fusk. Tre av fyra felaktiga utbetalningar beror på att felaktiga uppgifter lämnats in och hälften av dem handlar om att människor medvetet varit ute efter att lura till sig andras pengar. Pengar som antingen kunde ha använts till något viktigare i statsbudgeten eller till skattesänkningar.
Sven-Erik Österberg, ordförande för delegationen för korrekta utbetalningar från välfärdssystemen och tidigare landhövding i Norrbotten, tror att bidragssvinnet kan minska till omkring hälften om styrningen och uppföljningen förbättrades och ett vassare sanktionssystem sattes in. ”Regeringen bör besluta att ett samlat, systematiskt och långsiktigt arbete i syfte att väsentligt minska de felaktiga utbetalningarna ska bedrivas”, skriver Österberg i en debattartikel i Dagens Nyheter (12/12).
Utvecklingen måste stoppas innan den löper amok. När många lägger beslag på bidrag som de inte har rätt till dränerar det inte bara statens och kommunernas ekonomi. Bidragsfusket har en korrumperande effekt på hela samhället. Tilliten minskar och rättskänslan eroderas. Det verkar demoraliserande för alla som arbetar och gör rätt för sig.
”Vad f-n får jag för pengarna?” undrade Luleåbördige Leif Östling, före detta ordförande i Svenskt Näringsliv, hösten 2017 apropå de höga skatterna. En fråga som många fler har anledning att ställa med anledning av den alarmerande rapporten från Delegationen för korrekta utbetalningar från välfärdssystemen.
Vi har alla olika åsikter om hur omfattande välfärdsstatens olika ersättningssystem bör vara. Oavsett om man vill ha en stor stat och höga bidrag eller en minimalistisk nattväktarstat bör alla vara överens om att medborgarnas pengar ska användas så effektivt som möjligt. Både liberala skattesänkare och socialdemokrater som värnar bidragssystemen har gemensamt intresse av att varje skattekrona ger bästa möjliga verksamhet tillbaka.