Riksdagsvalet 2018 visade sig bli enormt jämnt och än är det inte över. Innan utlandsrösterna och de sista poströsterna är räknade leder de rödgröna över alliansen med tre tiondelars procentenhet. Men tre tiondelars procentenhet åt det ena eller andra hållet spelar inte någon avgörande roll för möjligheten att erövra regeringsmakten.
Stefan Löfvens regering kan efter valet inte få en budget genom riksdagen och kommer att bytas ut. Socialdemokraterna och Miljöpartiet har tillsammans 116 av 349 riksdagsmandat, vilket är mindre än en tredjedel. Löfven har ingen chans att klara av den förtroendeomröstning som sker två veckor efter valet och bör snarast meddela sin avgång. Att deklarera ”jag sitter kvar” är respektlöst mot väljarna och hindrar arbetet att få fram en regering som riksdagen har förtroende för.
Därmed inte sagt att Ulf Kristersson (M) kommer att få någon enkel resa som regeringsbildare, även om det blir avsevärt lättare för alliansen att få igenom en budget med aktivt eller passivt stöd från annat håll. En alliansregering vilar inte på något övertygande mandat utan borgerligheten tvingas söka stöd i riksdagen efter bästa förmåga. Det kräver en pragmatisk och kompromissvillig inställning.
Om alliansen inte skulle klara av att lotsa sin politik genom riksdagen med hjälp av hoppande majoriteter så får den avgå och ge någon annan regeringskonstellation chansen. Resultatet skulle kunna bli en blocköverskridande lösning där både alliansen och S ingår eller en miniregering bestående av enbart Moderaterna och Kristdemokraterna, som inte behöver frukta att Sverigedemokraterna ska rösta emot varje regering där Centerpartiet ingår.
Det finns också en möjlighet att vi får en regering där Socialdemokraterna och Miljöpartiet griper regeringsmakten tillsammans med – eller med stöd av – Vänsterpartiet, Centerpartiet och Liberalerna. L säger dock nej till detta, med möjligt undantag vid ett läge då landet inte kan styras på annat sätt. Det gör även C.
Kan ni dessutom föreställa er Annie Lööf eller Jan Björklund kratta manegen för Stefan Löfven strax efter att S köpt så kallade ”dark ads”, dolda riktade annonser på Facebook, för att smutskasta deras partier? När Lööf och Björklund nyss fått höra att de ”egentligen” vill samarbeta med rasister.
Då är det mer sannolikt att Kristersson så småningom tvingas göra som Stefan Löfven gjorde efter den förlorade budgetomröstningen hösten 2014 och deklarera att ett extraval kommer att utlysas. Vilket troligtvis skulle bli av eftersom det är totalt uteslutet att S skulle hjälpa Kristersson att ta makten, på det sättet som borgerligheten hjälpte Löfven.
Väljarna har inte gjort det enkelt och bekvämt för de folkvalda, det är inte heller deras uppgift. Valet är över och den som aspirerar på regeringsmakten får förhålla sig till hur den parlamentariska verkligheten ser ut.