Övertorneå är den kommun i landet som har förlorat störst andel av sin befolkning under 2010-talet (-12,4 procent), visar statistik från Statistiska Centralbyrån. Även Arjeplog (-10,9) och Överkalix (-9,8) ligger högt upp på listan över de kommuner som tappat störst andel invånare.
Under den stora kommunreformen på 1970-talet var målet att ingen kommun skulle ha färre än 8 000 invånare. I dag har 48 svenska kommuner det och det är tydligt att vissa får allt större problem att sköta de gemensamma angelägenheterna. Smärtgränsen närmar sig på många håll.
Avfolkningen raderar ut skatteunderlaget. Kostnaderna för välfärden stiger samtidigt, till följd av hög invandring tillsammans med misslyckad integration och på grund av att andelen äldre blir allt större. Antingen måste då utgifterna minska eller intäkterna öka.
Det finns möjligen ett tredje alternativ till besparingar och skattehöjningar som drabbar de som blir kvar, och det handlar om mer samordning mellan kommunerna samt en annan uppgiftsuppdelning, där exempelvis ansvaret för skolan förflyttas till staten, regionen eller en grannkommun med större befolkning. Det var i alla fall vad SNS Konjunkturråd föreslog i sin rapport för 2019 som handlade om att möta de många små och krympande kommunernass utmaningar.
”Man kan då behålla närheten och den lokala förankringen i de ansvarsområden som stannar hos kommunerna, samtidigt som man drar nytta av stordriftsfördelar inom styrning och administration på de ansvarsområden som flyttar”, skrev författarna till SNS Konjunkturrådsrapport 2019, Eva Mörk, Gissur Ó Erlingsson och Lovisa Persson, på DN Debatt (16/1 2019).
Det är rimligt att ansvarfördelningen inom områden som vård, äldreomsorg och skola ses över. Avfolkningen har skapat radikalt olika förutsättningar för att upprätthålla offentlig verksamhet. Det kommunala utjämningssystemet som syftar till att möjliggöra likvärdig service i hela landet får inte heller det tilltänkta resultatet.
Om inget görs riskerar situationen att bli närmast ohållbar.
Allt från kommunpolitik till församlingar och idrottsföreningar bygger på att det finns tillräckligt många människor som engagerar sig, ofta utan ekonomisk ersättning. En minskande befolkning är därmed inte bara en fråga om budgetunderskott. Det kan även rent praktiskt bli problematiskt att hitta såväl förtroendevalda som styra kommunen som tjänstemän som ska bereda och verkställa beslut.