När man lyssnar på Stefan Löfvens regeringsförklaring får man inte precis känslan av att han har en sammanhängande plan för hur de problem Sverige står inför ska lösas. Tydligast gäller detta integrationspolitiken, som pliktskyldigt och i allmänna ordalag ska göras ”effektivare”. Sveriges välstånd och sammanhållning kräver en fungerande integration. Det är svårt att se att det över huvud taget skulle finnas någon viktigare framtidsfråga.
Sverige är betydligt mindre framgångsrik än andra jämförbara länder när det gäller att integrera utlandsfödda på arbetsmarknaden. Det dröjer åtta år innan ens hälften av alla nyanlända har ett arbete. Arbetslösheten är nästan fem gånger så hög för dem som är födda utanför Europa som för personer som är födda i Sverige. Under 2018 beviljades samtidigt nästan 133 000 nya uppehållstillstånd, vilket motsvarar ett helt Norrköping, Sveriges nionde största kommun.
Det är av flera anledningar viktigt att nykomlingar snabbt etablerar sig och blir en del av arbetskraften. Jobbet är vägen in i delaktighet, ansvarstagande och gemenskap i ett nytt land. Det är naturligtvis också viktigt för Sverige att alla som kan bidrar så mycket som möjligt till den gemensamma välfärden.
Centerpartiet och Liberalerna har tyvärr fått igenom för få reformer på integrationsområdet i regeringsförhandlingarna. Men man har åtminstone drivit igenom några. Viktigast är kanske införandet av etableringsjobb med lägre lön för nyanlända och långtidsarbetslösa, vilket stärker konkurrenskraften för personer som står längst ifrån arbetsmarknaden. Viktigt är också det tredubblade taket i rutavdraget som sänker trösklarna till lågkvalificerade arbeten.
Hedersmotiv får en egen brottsrubricering och reglerna för utvisning skärps. Det kan bidra till att fler som lever i utanförskap får grundläggande självbestämmande och makt över sitt eget liv. Det gör också språkkrav för medborgarskap som ökar incitamenten att lära sig svenska. Viktigt är även att anställa fler poliser och upprätthålla ordningsmaktens våldsmonopol i utsatta storstadsförorter, även om Löfven inte sagt hur det ska gå till.
Men den nya vänsterregeringen och dess liberala samarbetspartier vågar sig tyvärr inte på att införa ett bidragstak så att det alltid lönar sig att gå från bidrag till arbete. Inte heller är man beredd att stärka arbetslinjen för nyanlända invandrare genom att villkora de svenska bidragssystemen med eget arbete.
Det är anmärkningsvärt. Alla som tar del av de gemensamma resurser som finns behöver också bidra.