Den så kallade gymnasielagen skulle ge nya möjligheter att stanna i Sverige för cirka 8 000 unga ensamkommande som bedömts sakna tillräckliga asylskäl. Det beskrevs som en ”humanitär åtgärd” av politikerna som drev igenom den. ”En seger för humanismen”, utbrast Miljöpartiets dåvarande språkrör Gustav Fridolin, när Centerpartiet (och Vänsterpartiet) beslöt sig för att stödja regeringen och lagförslaget.
Men grundläggande frågor om var de ensamkommande skulle bo och vem som skulle bekosta det lämnades obesvarade i gymnasielagen. Nu får kommunerna och de ensamkommande erfara hur ”humanitärt” detta är.
I november meddelade Migrationsverket att de som fått uppehållstillstånd för gymnasiestudier så snart som möjligt måste flytta ut från myndighetens boendeplatser runt om i landet, enligt Migrationsverkets tolkning av en dom som föll i kammarrätten i juni. Myndighetens boenden, och dagersättningen, finns till för dem som söker asyl, och dit räknas inte de som fått tidsbegränsat uppehållstillstånd för gymnasiestudier. Som studenter förväntas i stället de unga ensamkommande, som har bristande språk- och förkunskaper, leva på CSN och lösa boendefrågan på egen hand. Det innebär att ytterligare ansvar och problem landar hos den kommunala socialtjänsten.
Kammarrättens dom är ytterligare en plump i protokollet för regeringen som lade fram lagförslaget trots att Lagrådet i sitt remissvar skrev rätt ut att ”gränsen har nåtts för vad som är acceptabelt i fråga om hur lagstiftning kan utformas”. En plump är den även för Centern, som påhejad av en högljudd opinion, valde att lotsa gymnasielagen genom riksdagen trots att partiledaren Annie Lööf beskrev förslaget som “illa framtaget” och ”riktigt dåligt utformat”. Men värst är den för de personer som omfattas av gymnasieamnestin och tvingas att leva i osäkerhet under en otydlig och tillfällig lagstiftning, samtidigt som de förväntas klara av skolan och skaffa jobb för att få fortsatt uppehållstillstånd.
Den 30 januari publicerade Röda Korset en rapport om de ensamkommandes situation där det framkom att många omfattas av psykisk ohälsa och exploatering inom exempelvis sexhandel, droghandel eller att man utnyttjas som billig arbetskraft.
Genomförandet av gymnasielagen är ett avskräckande exempel på vad som sker när lagstiftning stressas igenom och när beslutsfattare vägrar att ta till sig av varningar från juridisk expertis. Mycket av det som har skett hade inte behövt inträffa – om majoriteten lyssnat till remissinstansernas kritik.