Givetvis finns det försvårande omständigheter som uppväxtförhållanden och ekonomiska förutsättningar som kan öka risken för att minderåriga hamnar på glid och börjar begå brott. Men det är inget skäl att ta ifrån någon ansvaret för sina handlingar, liksom för omgivningen och medmänniskor. Det vore samma sak som att beröva någon möjligheten att påverka sitt liv till det bättre.
Därför är det oroande att Carin Götblad, regionpolischef i polisregion Mitt, i en intervju i Expressen (9/2) ursäktar rån, misshandel och ofta olika typer av förnedrande behandling där offren, och ofta även förövarna, är under 15 år. Hon väljer att kalla både offer och förövare för ”offer”:
”När vi pratar om barn är det enbart som offer, och de misstänkta är ju också offer i någon mening, men det här är ändå något vi måste ta itu med, att barn också begår brott.”
Ingen förtjänar att bli rånad, misshandlad och förnedrad. Det är ligisterna som klär av sina jämnåriga offer nakna, sparkar och kissar på dem som ska ställas till svars för detta, tillsammans med deras föräldrar.
Självfallet ska brottslighet och sociala problem förebyggas genom att vi skapar ett tillgängligt och deltagande samhälle med starka familjer. I Sverige har vi en generös föräldrapenning, barnbidrag, fri skola och högskoleutbildning. Sjukvården är fri och likaså tandvården för barn och unga. Idrott, kultur och andra fritidsaktiviteter subventioneras med allmänna medel. Den som inte arbetar eller studerar kan ta del av ekonomiskt stöd från den kommunala socialtjänsten.
Trots detta kallar Götblad förövare för ”offer i någon mening”. Ingen behöver ta ansvar för sina handlingar.
Förvisso finns det alltid saker som kan förbättras när det gäller barn- och ungdomars uppväxtvillkor. Men detta ska inte ställas mot plikten att bekämpa kriminalitet där den uppstår. När föräldrarna inte tar ansvar för sina barns beteende ska det allmänna – genom socialtjänsten, ordningsmakten och rättsväsendet – tydligt markera vad som är rätt och fel. Samhället måste ta sitt ansvar för att ge barn och unga utrymme att växa upp i en trygg miljö.
Dålig ekonomi eller dålig barndom har aldrig rånat, hotat, misshandlat eller tvingat andra barn och unga att svälja cigaretter, spott och urin. Det är alltid enskilda som fattar beslut om att agera på det sättet. Mot detta ska det råda nolltolerans.