På nytt har en internationell undersökning sågat den svenska skolan längs fotknölarna. Tidigare i år kom den så kallade Pisa-undersökningen som visade att svenska 15-åringar blivit sämre på problemlösningar. Sverige hamnade i botten, långt från toppländer som Singapore, Sydkorea och Finland.
Sådana här dåliga resultat är naturligtvis grundlagt under många år. De kritiker, som utmålar Alliansen som ansvarig för detta, blundar för realiteter. Nedgången inleddes i den skola som sjösattes av den socialdemokratiska regeringen i slutet av 60-talet. Flumpedagoger har fått härja fritt och resultatet ser vi nu.
Alliansregeringen har försökt att stoppa nedgången under de år som den haft regeringsmakten. Men det tar, som utbildningsminister Jan Björklund (FP) så riktigt poängterar, lång tid att få båten på ny kurs. 40–50 års flumpolitik förändras inte i brådrasket.
Talis-undersökningen tar sikte på lärarnas situation. Lärarna, liksom eleverna, mår inte bra i en skola där kunskaper och disciplin får stå tillbaka till förmån för en pedagogik som stirrat sig blind på helt oväsentliga saker. I en värld där kunskaper och konkurrens ställer krav på våra elever då duger det inte att lärarna kapitulerat vad gäller disciplin och möjlighet att lära ut det skolan kräver, och det eleverna har rätt att fordra.
Bara drygt hälften av de svenska lärarna skulle välja att bli lärare i dag. Det är långt under snittet på 78 procent.
Många menar att problemet ligger i lärarnas låga löner. Det är bara en liten del av sanningen. I jämförbara länder i Talis-undersökningen är lönenivåerna till och med lägre. Trots det trivs lärarna bättre där än de svenska lärarna gör.
Det är heller inte så att en svensk högstadielärare har fler elever i en klass. Sverige har i genomsnitt 21 elever mot ett genomsnitt på 24 elever i undersökningen.
Problemen ska sökas i lärarnas arbetssituation med elever som kommer för sent eller är frånvarande, i bråk och stök. Disciplinproblemen ger lärarna en ohållbar arbetssituation.
Engelska skolan, som finns i en rad städer runtom i Sverige, har insett detta. Och där finns de goda studieresultaten och en lärarkår som trivs med att vara lärare.
När läraren får återta sin givna roll i skolan, när kunskaper är högsta prioritet och när disciplin är något naturligt, då kommer trivseln tillbaka.