Sverige borde följa Tysklands exempel och stoppa alla utvisningar till Afghanistan, anser Liberalernas partiledare Jan Björklund. Efter att 90 människor dödats och över 460 skadats i ett sprängattentat i huvudstaden Kabul i slutet av maj, så har röster i både Sverige och Tyskland höjts för att stoppa utvisningarna till Afghanistan.
Klart är att säkerhetsläget försämrats. Förra året dödades 11 500 civila i samband med strider och enligt amerikansk militär kontrollerar talibanerna i dag elva procent av landets yta. Hundratusentals människor befinner sig på flykt undan terrorn. Även Migrationsverkets egna rapporter pekar mot ett försämrat säkerhetsläge. Att Tyskland nu valt att stoppa utvisningarna används som ett argument av L för att Sverige bör göra detsamma.
Det är lätt att få intrycket att frågan redan avgjorts och beslut tagits utan någon större diskussion i Tyskland. Bilden är dock mer komplex än vad som framkommer i den svenska debatten. Efter bombdådet i maj, då den tyska ambassaden skadades, fattades det ett beslut om att tillfälligt stoppa utvisningarna till Afghanistan i väntan på en ny bedömning av säkerhetsläget som beräknas komma senast nästa månad. Till saken hör att Tyskland fortfarande utvisar kriminella, utpekade terrormisstänkta och personer som konsekvent motsatt sig identifiering till Afghanistan (Tagesschau 2/6). I sammanhanget en relevant uppgift eftersom det annars är lätt att uppfatta det som att Tyskland infört ett förbud mot samtliga utvisningar.
Vidare togs beslutet om att införa det tillfälliga undantaget knappast utan debatt. Förbundskansler Angela Merkel (CDU) har sagt att hon hellre vill se att varje utvisningsfall prövas individuellt och att utrikesministeriet måste bedöma säkerheten i varje enskild region i Afghanistan, vilket ligger ungefär i linje med Sveriges nuvarande policy. Inrikesminister Thomas de Maizière (CDU) är inne på samma linje.
Frågan har även splittrat den tyska socialdemokratin, där kanslerskandidaten Martin Schulz försöker positionera sig som ett mjukare alternativ till Merkel inför valet i september. Till delar påminner den tyska inrikespolitiken inte så lite om den svenska.
Tysklands framtida hållning i Afghanistanfrågan är därmed långt ifrån avgjord. Först i juli vet vi vilken bedömning tyska myndigheter kommer att göra. Oavsett vilket bör politiker vara försiktiga med att använda andra länder som slagträ i debatten, speciellt när man väljer att inte ge hela bilden.