Ledare: Inse elevers olikhet

En förskjutning har skett i det svenska utbildningssystemet där gymnasieskolan tvingas göra vad grundskolan borde ha gjort.

Foto: KARIN MALMHAV / SCANPIX

Politik2008-03-31 06:00
Detta är en ledare. Artikeln uttrycker tidningens opinionsbildande linje. Norrbottens-Kurirens politiska etikett är oberoende moderat.
I dag presenterar Gymnasieutredningen sitt förslag till en ny gymnasieskola. Två av utredningens förslag är redan kända; 1. Det individuella programmet avskaffas och ersätts med ett tionde år i grundskola; 2. Behörighetskraven till gymnasiet höjs. Förslaget om skärpta behörighetskrav innebär att elever måste ha godkänt betyg i fler ämnen (åtta för tillträde till ett yrkesprogram och tolv för att läsa ett högskoleförberedande program) från grundskolan för att få läsa vidare på gymnasiet; i dag räcker det med godkänt i svenska, engelska och matematik. Då skulle gymnasiet få möta färre oförberedda elever än i dag. En del av dem hamnar nu på det individuella programmet. Det var tänkt som en tillfällig lösning för de elever som inte klarade inträdeskraven till gymnasiet, men har istället blivit ett av de största programmen, där 16-17-åringar ibland tillbringar lång tid med att skaffa sig kunskaper de redan borde ha. Därför är det rätt att slänga programmet på sophögen.Ett tilläggsår till grundskolan känns dock som en dålig lösning. De skoltrötta tonåringar som har det kämpigt med pluggandet kommer inte att bli mer motiverade av att tillbringa ett år till i samma klassrum. Ska särskilda insatser göras ska de göras tidigt. Där kommer de nya betygen, som ges från årskurs sex, att vara till viss hjälp för att identifiera elever med särskilda behov. Men framförallt måste den svenska utbildningshetsen få ett slut. Idén om att alla ska gå på högskola har varit dominerande i svensk utbildningspolitik alltför länge. Resultatet vet vi: En av fyra pojkar och en av fem flickor har inte avslutat gymnasiet efter fyra år och avhoppen är många. En förskjutning har skett i det svenska utbildningssystemet där gymnasieskolan tvingas göra vad grundskolan borde ha gjort, och där högskolan får röja upp efter gymnasiet. Lösningen heter, kanske lite förvånande, mindre utbildning - inte mer. Att inte alla kan eller vill bli teoretiker är en självklarhet. Därför måste det erbjudas fler alternativ, inte bara för elevernas egen skull utan också för det svenska samhällets. Bristen på duktiga hantverkare är stor medan många akademiker har svårt att finna arbete efter att ha gått på myten om "ju mer utbildning, desto bättre".I Gymnasieutredningens direktiv finns inlagt att gymnasieskolans utbildningar ska delas in i högskoleförberedande, yrkesförberedande och lärlingsprogram. Det skulle innebära en återgång till hur systemet såg ut tidigare där man hör och häpna vågade erkänna att det finns teoretiker och praktiker; en återgång till insikten om att människor har olika talanger och intressen.