Inlägg: Släpp ingen djäkel över bron
Detta är en ledare. Artikeln uttrycker tidningens opinionsbildande linje. Norrbottens-Kurirens politiska etikett är oberoende moderat.
Socialstyrelsen har i sina kritiska kommentarer anfört att en försvårande och möjligen försvarande omständighet i det första fallet varit läkarvakanser ersatta med stafettläkare och i det andra nöjt sig med att av ansvarig chef kräva en beskrivning för hur lagen i fortsättningen ska kunna efterlevas. Vi kan därför från ansvarig chef (Lars Brodin, länschef kirurgi) sannolikt räkna med ett svar på temat - vi ska aldrig någonsin göra så igen, vi lovar! Sin vana trogen klandrar myndigheten enskilda (denna gång stafettläkare) utan att ens försöka identifiera organisatoriska systemfel. En nyckel för att kunna identifiera några av systemfelen presenterades nyligen i Dagens Medicin där en av tidningens krönikörer, Malte Brännström, distriktsläkare i Boden, skrev om yrselutredning på sjukhus och vårdcentral. Skilda läroböcker
Söker en patient till sjukhuset med yrsel blir hjärnan skiktröntgad, skrev han. Men så kan vi förstås inte ha det i vårdcentralerna! Att Brännström därmed avslöjade skilda läroböcker för sjukhus och primärvård är uppenbart, Om han däremot förstod att han indirekt avslöjade två helt olika tolkningar av Hälso- och Sjukvårdslagen är mindre klart. Framför allt gav hans artikel en bild av de olika kulturer som skiljer svensk primärvård från sjukhusvården. Den första betonar lätt förenklat det friska hos patienter och den andra betonar tvärt om det sjuka. Bägge försvarar lika ursinnigt sina revir i hela landet. Några omständigheter präglar Norrbotten särskilt. Kalix och Kiruna i fokus
Ingen annanstans är primärvården lika dyr, militant och självsäker. Knappast någon distriktsläkare utanför Norrbotten skulle öppet erkänna att praxis vid en utredning av ett vanligt symtom på sjukhus respektive vårdcentral är helt olika. Högst en av dem kan för övrigt vara förenlig med lagstiftningens krav på "vård enligt vetenskap och beprövad erfarenhet". Ingen annanstans i landet har sjukhusvården heller lika ursinnigt urholkats så att tre sjukhus successivt förvandlats till hybridsjukhus eller förtäckta vårdcentraler. Det är inte en tillfällighet att patienterna i exemplen i början kom från Kiruna och Kalix. Ingen annanstans är därför tillgången till vård och utredning på sjukhus så begränsad. Eftersom pengarna dessutom snabbt sinar även hos landets
resursstarkaste landsting, förenas nu alla tre, primärvården, sjukhusvården och den tredje sorten (hybridsjukhusen?) i en gemensam målsättning: Släpp ingen djäkel över bron. Tvingas lämna posterna ...
Alternativet vore att erkänna problemen. Det är idag otänkbart med mindre än att hela den politiska, administrativa och medicinska ledningen lämnar sina poster. Just nu drömmer de i stället om att Stornorrland ska komma och rädda dem. Med tanke på Mona Sahlins sensationella utspel intervjuad för några dagar sedan av Sveriges sexigaste före detta kalixbo (K-G Bergström), där hon medgav att landets sjukvård är helt under isen och att situationen är allvarligast i socialdemokratiskt styrda landsting, ökar förstås problemen för landstingsledningen. Ännu är det lite för tidigt att hoppas på att vår förmodade nästa statsminister ska fördjupa debatten till att även handla om de underliggande orsakerna till landets sjukvårdskris. Den som i många avseenden är djupast i Norrbotten och där det i fortsättningen nu blir svårare att hålla fast vid den strategi som hittills använts: Släpp ingen djäkel över bron. Den har förstås lånats från
Runebergs Fänrik Ståhls
sägner, alltså från en kultur helt lik vår egen. Så kommer även slutraderna om Sven Dufva på ett bra sätt att kunna användas nu när kartan ritats om och landstingen så småningom ska hyllas och
begravas: Klena huvuden hade de men hjärtat det var gott.