Utredningen om Sveriges säkerhetspolitiska samarbeten slog ned som en bomb. Det främsta inslaget är en saklig utvärdering av affekterna av ett medlemskap i Nato. För regeringen innebär utredningen därmed en ordentlig huvudvärk.
Utredare har varit Krister Bringéus, Sveriges ambassadör för Arktis och ledamot av Kungliga Krigsvetenskapsakademien.
Bringéus tar inte själv ställning för eller emot Nato, utan utvärderar bara de säkerhetspolitiska konsekvenserna. Huruvida Sverige bör bli medlem eller ej är en politisk fråga, förklarade han på pressträffen då utredningen överlämnades till utrikesminister Margot Wallström (S) och försvarsminister Peter Hultqvist (S).
Utredningen konstaterar att ett svenskt medlemskap med stor sannolikhet skulle utlösa en kort kris i relationerna med Ryssland, men att den skulle vara övergående.
Rysslands reaktioner på tidigare utvidgningar har initialt varit ogillande för att sedan gå över i acceptans.
Som tidigare försvarsministern Sten Tolgfors (M) poängterar i sin nyligen utgivna bok Sverige i Nato (Timbro förlag) ligger huvuddelen av Östersjökusten i nuläget utanför Nato. Även Bringéus påpekar att detta har lett till ett säkerhetspolitiskt vakuum som Sverige kan bidra till att fylla.
I takt med att Försvarets inriktning återigen handlar om territorialförsvar minskar också effektiviteten av de bilaterala samarbeten Sverige har som främst handlar om internationella insatser i andra delar av världen. Det finns inget samarbete som kan ersätta ett medlemskap i Nato. Ingen överenskommelse kan komma i närheten den avhållande kraften i den gemensamma försvarsgarantin.
Ändå håller regeringen krampaktigt fast vid sitt nej. Ju fler utredningar som görs och böcker som skrivs, ju fler fakta som läggs fram, desto ihåligare framstår Socialdemokraternas åsidosättande av svensk säkerhet. Hade S fått bestämma hade Bringéus utredning aldrig blivit av, den är resultatet av att M, C och KD krävde det under förhandlingarna av försvarsöverenskommelsen 2015.
Hultqvist argumenterade under pressträffen för att Sveriges andra samarbeten räcker och att de borgerliga partierna inte uppskattar dem tillräckligt. Wallström nöjde sig med att upprepa 1980-talets slogans om att alliansfriheten har tjänat oss väl. Som om säkerhetssituationen inte har förändrats i Europa. Som om Ryssland inte nyligen har annekterat Krim och för krig i östra Ukraina.
Det blir allt tydligare att ju längre Natodebatten fortgår, desto svagare framstår regeringens argument. Och såväl Sveriges säkerhet som våra grannars lider av det.