Som bekant är den svenska debatten i känsliga ämnen som historia, politik och invandring ofta präglad av en ganska snäv definition av vad som är ”tillåtna” åsikter, det som ofta kallas ”åsiktskorridoren” eller benämns det ”politiskt korrekta”. Det kan i den här situationen vara intressant att titta på tre exempel i den spanska debatten, där författare hittat sätt att fånga en stor publik med faktaspäckade böcker om känsliga ämnen.
En av de tre osannolika försäljningssuccéerna är en fackbok om hur Spaniens historia har förvridits. Imperiofobia (Motvilja mot stormakter) är uppe i ofattbara 29 upplagor. Författaren uppehåller sig speciellt vid hur pamfletter av Spaniens politiska fiender i England, Holland och Tyskland har kommit att prägla bilden av Spanien, också spanjorernas. Hon visar hur korn av sanning kan blåsas upp, och hur den snedvridna versionen har levt vidare i århundranden.
En annan osannolik bestseller är ytterligare en fackbok i historia, ”1936. Fraude y violencia en las elecciones del Frente Popular” (1936. Valfusk och våld när folkfronten valdes). Den utgör en faktaspäckad redogörelse för upptakten till spanska inbördeskriget. Två historiker har rest land och rike runt och undersökt arkiv hos lokaltidningar, församlingar och rådhus. De slår fast att valet i februari 1936 aldrig borde ha hållits på grund av det politiska våld som förekom i form av hot och mord på politiska motståndare. Ett utbrett valfusk ägde rum, vilket kan ha påverkat bortåt 10 procent av de avgivna rösterna. Eftersom resultatet var mycket jämnt, är den demokratiska legitimiteten hos den tillträdande regeringen ifrågasatt. Våldsamheterna fortsatte efter valet. Den fråga läsaren ställer sig är varför inga historiker gjort detta arbete tidigare. Nu borde läroböcker i historia skrivas om.
Den roman som ”alla” spanjorer har läst är Patria (Fäderneslandet). Den har passerat osannolika 700 000 sålda exemplar och skildrar på 650 sidor två familjer i en liten by i Baskien, där ETA-anhängare kontrollerar allt som händer. Mannen i den ena familjen har en transportfirma, och när han inte betalar tillräckligt mycket ”revolutionär skatt”, målas hot på väggarna, folk slutar hälsa, och den lokala affären vägrar sälja varor till familjen. Till slut mördas mannen av ett kommando där en ung man från en grannfamilj ingår, en pojke som han hjälpt. Författaren har lyckats beskriva hur ”vanliga” personer kan reagera inför det ideologiska grupptryck som skapas. Han undviker att beskriva någon som monster men visar i vardagliga situationer hur medmänsklighet och sunt förnuft är som bortblåsta, när fanatismen tar över.
De här författarna har inte bara intressanta ämnen och djup kunskap om dem utan har också hittat ett språk anpassat för uppgiften. Också i Sverige torde det finnas ett sug efter böcker och skrifter som på ett seriöst och faktabaserat sätt vågar ifrågasätta förutfattade meningar och myter om samhället.