Brittiska sedlar har liksom de svenska anpassats till nya tider både när det gäller teknisk säkerhet och när det gäller motiv. Som i Sverige finns nu också kvinnliga författare på sedlarna, vilket är glädjande, men har också gett upphov till ett tragikomiskt fall som illustrerar ett underskott av kunskap om humaniora inom ekonomi och politik.
Den nya tiopundssedeln som lanserades för ett år sedan har nämligen en pennteckning av Jane Austens ansikte och ett kort citat: ”I declare after all there is no enjoyment like reading!” Att Jane Austen tyckte om att läsa är det ingen som ifrågasätter och inte heller att hennes läsare tycker om att läsa. Men varifrån är citatet hämtat? Det kommer från kapitel XI i Austens mest älskade roman, Pride and Prejudice, på svenska översatt som Stolthet och fördom. Vid jämförelse ser man att originalet har kommatecken runt ”after all”, vilket ger en bättre rytm. I svensk översättning av Gun-Britt Sundström lyder meningen ”Det finns inget bättre nöje än att läsa ändå!”
Kruxet är att de ansvariga på Bank of England har bortsett från det sammanhang i vilket yttrandet fälls. Den person som talar, Caroline Bingley, menar nämligen inte vad hon säger. Scenen utspelas i en salong på herrgården Netherfield, där Mr. Darcy, bokens manliga huvudperson, sitter och läser. Vi vet sedan tidigare kapitel att den kvinnliga huvudpersonen, Elizabeth Bennet, också tycker om att läsa och att Mr. Darcy har visat henne visst intresse. Detta väcker svartsjuka hos Caroline Bingley, en vacker ung societetsflicka, som inte vill dela Mr. Darcys uppmärksamhet med någon annan. Läsaren förstår omedelbart att Caroline endast uttrycker ett låtsat intresse.
Kommentatorer i brittisk press påpekade omedelbart fadäsen och använde ord som ”blunder”, ”komiskt” och ”genant”. Bank of Englands högste chef försökte släta över och sade att man kunde läsa citatet på flera nivåer. Antingen läste man raden som den stod eller, om man kände till sammanhanget, ironiskt.
Man kan skratta åt hela saken och säga att fallet inte har någon större betydelse, men man kan också fråga sig om det är inte rör sig om ett typiskt utslag av politikers och ekonomers inställning till bildning. Man låtsas vara intresserad av en kvinnlig 1800-talsförfattare, och man låtsas vara intresserad av skönlitteratur. Man skulle kunna tala om ett ”freudianskt” misstag, eftersom de som formgivit och de som godkänt sedeln avslöjar sin brist på bildning, just när de försöker verka kulturella. Har de kanske fått fram raderna genom söka citat på google utan att läsa boken?
Kanske kan man ”läsa” situationen på ännu ett sätt, nämligen så att idag är feminism viktigt men inte kultur. Jane Austen är viktig därför att hon är en känd kvinna snarare än därför att hon är en superb författare. Den som läst hennes böcker är tämligen säker på att hon hellre skulle ha velat bli ihågkommen som författare än använd som feministsymbol.