När vi tänker på hur vi skulle vilja att våra barns och barnbarns skolgång vore, hur målar vi upp den? Lugn miljö, vänliga andra elever, leende lärare och tjusningen i att upptäcka nya kunskaper? Gissningsvis vill alla att skolan ska ge en grund för individen som person, som medborgare och som yrkesman, men det finns politiska skillnader när det gäller vems ansvaret är för att skapa det goda resultatet.
Den politiserade pedagogiken undviker på allt sätt att tala om elevens läggning eller ansträngning. Förr talade man om jämlikhet (equality) men numera används begreppet social rättvisa (equity). Man möter ständigt förkortningen SES (social and economic status), det vill säga elevens föräldrars socialgrupp ses som förklaring till elevens resultat. Ett nytt uttryck är OTL (opportunity to learn).
Eftersom alla elever går framåt lika mycket trots att de går i samma skolsystem, söker man nya förklaringar, men de får inte handla om eleverna själva, deras ansträngning eller deras föräldrars ansvar för uppfostran. Det vanliga på senare tid är att skylla på OTL, att säga att om vissa elever inte lär sig speciellt mycket måste detta bero på att de inte har erbjudits undervisning av samma kvalitet. Resultatet får inte bero på eleven själv.
Borgerliga personer ser typiskt människor som ansvariga för sig själva. Vänsterinriktade personer ser typiskt människor som tillhörande en grupp, ett kollektiv, och därför inte individuellt ansvariga. En vänsterinriktad politik har lett till inrättandet av en sammanhållen grundskola utan valmöjligheter, där ansvaret läggs på skolan och lärarna snarare än på eleverna och föräldrarna.
Ett centralt begrepp är att skolan ska kompensera för skillnader mellan eleverna, inte att eleverna med sin ansträngning ska nå bra resultat. Skolan ska ge ett jämlikt resultat genom att skapa en sådan miljö att eleven gör framsteg så att säga utan att riktigt veta hur det gått till. De borgerliga partierna har inte utarbetat något alternativ till denna inställning, vilket de borde ha gjort.
Utbildningspolitik borde utgå från idén med ansvar på alla nivåer, därför att det är enda möjligheten att nå bra resultat. Det är elevernas ansvar att rätta sig efter ordningsregler, så att skoltiden blir trygg och positiv för alla elever samt att använda sin skoltid väl och lära sig så mycket som möjligt. Föräldrarnas ansvar är att aktivt stödja sin barns utbildning. Skolans ansvar är att tillhandahålla god utbildning, upprätthålla regler för gott uppförande och motverka alla typer av fusk.
Statens ansvar är att sätta höga mål för inlärningen. Lärarutbildningens ansvar är att lämna från sig lärare med god språkbehandling, allmänbildning och kunskap i undervisningsämnena. Lärarna har i sin tur ansvar för att upprätthålla en hög nivå av ämneskunskaper och att ständigt förbättra sin undervisningsskicklighet.
Ansvar formulerat på detta sätt borde inte vara partiskiljande utan något alla skulle kunna enas kring.