Universitetsutbildning baserade sig fram till för något decennium sedan på idén att det innebar en möjlighet till personlig utveckling att konfrontera sina tankar med andras, att studera vad andra personer i andra länder och tider tänkt och att utsätta sitt arbete för lärarens och de andra studenternas kritik. Symbolen för den här inställningen var den akademiska uppsatsen som avslutades med ett offentligt försvar, där det fanns en utsedd opponent, andra studenter deltog, och läraren bedömde uppsats och muntligt försvar.
Nu finns starka trender som går rakt emot det här idealet och sätter psykologiskt beskydd framför intellektuell utveckling. Studenter ses som ömtåliga varelser som måste skyddas från material och tankar som avviker från det de är vana vid genom ”säkra zoner” och ”trigger warnings”. Yttranden från lärare eller andra studenter ses inte i första hand som en diskussion om idéer eller fakta utan som personliga kommentarer. Det här är trender som kommer från USA och idén med det politiskt korrekta.
Ett tecken på trendernas genomslag i Sverige är att allt fler universitet upprättar ”koder” för hur lärare och studenter ska uppträda och vad de får säga. Anvisningar uppmanar studenter att anmäla lärare eller andra studenter som uttrycker sig på ett sätt som de finner olämpligt. Vi har med andra ord kommit långt från idén med universitet som arena för fri tanke och utprövande av nya idéer. På 60-talet började man säga att ”det personliga är politiskt”, och nu har den processen gått så långt att det finns studenter som relaterar allt som sägs till sin person eller till någon gruppering som de identifierar sig med, och de får stöd av universiteten. All verklig diskussion flyttar på så sätt ut från seminarierummen till privata samtal efter undervisningen.
En lärares anställning kan råka i gungning på grund av anmälningar från studenter, medan däremot låg intellektuell kvalitet på lektionerna eller låg forskningsaktivitet sällan föranleder åtgärder. Miljön har blivit byråkratisk och ”juridifierad”, och det mesta är reglerat. Alla måste vakta sin tunga, och resultatet blir konformism. Den som tror att detta inte förekommer i Sverige kan hitta exempel på webbsidan för Academic Rights Watch.
Att börja på universitet kunde förr vara en euforisk upplevelse. För den nyblivne studenten öppnade sig värden. Han eller hon kunde förändra sig, lämna sin ursprungsmiljö, förstå nya idéer och utveckla sitt tänkande. Det var inte fråga om vem du var utan vem du kunde bli. På universitetet var det argumenten och studieresultat som räknades.
Den nya trenden måste brytas, eftersom universiteten inte längre kan ha den intellektuellt utvecklande effekt de tidigare hade. Universiteten blir yrkesskolor som ger vissa tekniska eller administrativa färdigheter men inte en bredare intellektuell utveckling. Samhället kan lägga hur mycket pengar som helst på ”högre utbildning”, men den blir ändå inte ”högre”, om de här trenderna får fortsätta.