Göteborgs tingsrätt dömde i måndags Hassan Al-Mandlawi och Al Amin Sultan till livstids fängelse för terroristbrott. Detta efter att aktivt ha medverkat vid en avrättning i Syrien där två personer fick halsarna avskurna.
Domen har stor symbolisk vikt. Sverige har exporterat många terrorister till främst Syrien. För ett år sedan kände Säpo till 300 stycken, nu är det ännu fler.
Här hemma har debatten inte sällan handlat om hur dödsspridarna bäst kan återanpassas till samhället när de kommer tillbaka från sina terrorturnéer. Inte minst i det ljuset är det viktigt att det syns att samhället faktiskt straffar den som begår brott.
Lyckligtvis är det viktigt för en del av dessa illgärningsmän att kunna bevisa vilka hemskheter de har begått. Gärningsmännen behåller därför stundtals dokumentationen, så ock i detta fall. Hela förloppet har i rätten spelats upp i form av en videoinspelning.
Problemen är dock flera. Inte alla spelar in och behåller bevis för sina egna begångna brott. I det aktuella fallet hittades filmen dessutom av en slump på ett USB-minne i samband med en husrannsakan i ett annat ärende. Vad görs för att undersöka om fler har med sig liknande material hem?
Utöver svårigheten att bevisa att någon har begått terrorbrott är det långt ifrån alla som reser till Syrien för att ansluta sig till exmpelvis IS som begår terrorbrott. Märkligt nog är det inte alltid som otränade svenskar utan stridserfarenhet anses lämpade att föra just väpnad kamp. Men alla som gör något för att stödja dessa verksamheter möjliggör dessa brott. De har också ett ansvar för detta. Detta bör avspeglas i lagstiftningen.
Inrikesminister Anders Ygeman (S) har sagt att han vill skärpa lagen för terrorresor ytterligare. Det är bra. I samband med detta bör man även se till att den som aktivt, medvetet och villigt har främjat terrorverksamhet, om det så är genom att servera mat eller att ta tjänst i IS byråkrati, kan straffas. Det skulle också kunna användas för att lagföra dem som har begått terrorbrott men där det specifika brottet inte kan bevisas, på samma sätt som det den som inte kan dömas för mord på grund av bristande bevisning ändå kan dömas för likskändning då det kan visas att vederbörande exempelvis styckat kroppen.
Att Sverige snart är en aktiv del av striderna mot extremisterna i Syrien kommer inte att ändra på behovet av ny lagstiftning. Förräderilagstiftningen speglar inte moderna omständigheter utan är inriktade på det egna territoriet. Det bör övervägas om inte också den svensk som aktivt strider mot svensk militär bör vara skyldig till högförräderi.
Tingsrättens dom är viktig, men den påminner också om att mycket ännu behöver göras.